I en ledarartikel som nyligen publicerats i den nätbaserade teologiska tidskriften Themelios (“Do the Work of an Evangelist” 39, 1 april 2014) hade D. A. Carson några intressanta saker att säga angående det kristna evangeliet.

För en del kristna är ”evangeliet” … något man bara predikar för människor som inte är omvända. Evangeliet puttar bara in människor i Guds rike; förvandlingen och helgelsen upprätthålls genom lärjungaträning. När människor väl blivit kristna börjar arbetet med livsförvandlingen, ofta med hjälp av olika kurser i lärjungaskap: “Bibliskt ledarskap”, “Att lära sig att be”, “Vad ska man göra med sina pengar?”, “Ett kristet äktenskap” o.s.v. Men ingenting av detta går under kategorin ”evangelium”, utan under lärjungaskapet, som börjar efter det att man hört evangelium. På senare år har dock många predikanter och teologer trovärdigt argumenterat för att ”evangelium” är den bredare kategorin, där både evangelisation och lärjungaskap faller in. I Nya testamentet (NT), är evangeliet inte allt – det är till exempel inte lag – men det är någonting väldigt stort, just därför att det är de ofattbart goda nyheterna om vad Gud gör i och genom Kung Jesus, särskilt i och genom hans kors och uppståndelse. En noggrann läsning av Skriften visar oss hur ofta ett kristet uppträdande har sin grund i evangeliet självt. Till exempel ska evangeliet lydas (2 Tess 1:8); vissa beteenden är i linje med evangeliet, medan andra beteenden inte är det (1 Tim 1:10–11). Män ska älska sina hustrur så som Kristus älskat församlingen och offrat sig för den (Ef 5:25) – en uppenbar hänvisning till evangeliet. Kort och gott så predikas evangeliet i NT för både troende och icke-troende. Det kallar icke-troende till omvändelse och tro; det kallar troende att fortsätta tro och formas till Jesu avbild. Med andra ord, evangeliskt arbete inkluderar, men är inte begränsat till, det vi ofta kallar evangelistiskt arbete. Evangeliskt arbete är ett arbete som är troget evangeliet, som förkunnar evangeliet, som tillämpar evangeliet, och som uppmuntrar människor att tro på evangeliet och på det sättet leva ut evangeliet.

Lägg märke till Carsons observation att “en noggrann läsning av Skriften visar oss hur ofta ett kristet uppträdande har sin grund i evangeliet självt.” Jag ska förklara varför.

En av Acts 29:s utmärkande teologiska betoningar är det som vi kallar “evangeliecentrering”. För att försöka förklara vad det här betyder, vill vi få människor att förstå att evangeliet “inte bara är medlet genom vilket människor blir frälsta, utan också sanningen och kraften genom vilken människor helgas; det är evangeliets sanning som ger oss förmågan att genuint och med glädje göra det som behagar Gud och att växa till allt större Kristuslikhet.” Det är detta, åtminstone delvis, som Carson har i åtanke.

Att vara “evangeliecentrerad” betyder inte att man konsekvent varje söndag ger en frälsningsinbjudan som avslutning på predikan! Att vara “evangeliecentrerad”, så som vi i Acts 29 förstår det, börjar med det faktum att evangeliet inte bara är ingången till det kristna livet, utan även grunden för och kraften som formar allt vi gör som Jesu efterföljare, både i vardagen och i vår erfarenhet som Kristi gemensamma kropp. Evangeliet är de goda nyheterna om vad Gud i sin nåd har gjort i inkarnationen, i Jesu liv, död och uppståndelse för att tillfredsställa sin egen vrede och säkerställa syndernas förlåtelse och en fullkomlig rättfärdighet för alla som förtröstar på honom genom tron allena. Evangeliet ger oss insikt i, kontrollerar och driver allt vi gör, oavsett om det gäller dynamiken i relationer mellan människor, äktenskap, arbete, hur vi använder våra pengar, hur vi talar, uppfostrar våra barn, bedriver mission och alla aspekter av arbetet i och utanför den lokala församlingen.

Se här ett litet urval av exempel på hur allt i livet och i församlingens arbete påverkas när evangeliet är i centrum.

Vår inställning till lidande – det vill säga hur vi utstår orättvist lidande, utan att bli bittra och fulla av hat, knyts direkt till det sätt på vilket Kristus led för oss utan att håna de som hånade honom – ”När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist” (1 Petr 2:23; se 2:18–25; 3:17–18).

Ta ödmjukhet som ett annat exempel. Grunden för Paulus’ uppmaning: “Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva”, är att Guds Son uppoffrade sig själv när han blev människa och var lydig ända till döden, döden på ett kors (Fil 2:1–5 i relation till 2:6–11).

Vi vet alla att vi som äkta män ska älska våra hustrur “som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den”. (Ef 5:25–33).

Varför ska vi vara generösa och villiga att offra våra pengar? Därför att, som Paulus säger: “Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor 8:9; 9:13).

Vi ska förlåta varandra “liksom Gud i Kristus har förlåtit” oss (Ef 4:32; Kol 3:13).

Vi uppmanas av Paulus: “Lev i kärlek så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss” (Ef 5:1-2).

Vi ska tjäna varandra i ödmjukhet så som Kristus tjänade sina lärjungar genom att tvätta deras fötter och så småningom lida i deras ställe (Joh 13:1-20).

Friheten som vi äger i Kristus, säger Paulus i Romarbrevet 14, måste levas ut i försiktighet med insikten om att den svagare brodern, som kan skadas genom vårt beteende, är en som Kristus dog för (Rom 14).

Paulus uppmuntrar oss att be för alla baserat på det faktum att Kristus “gav sig själv till lösen i allas ställe” (1 Tim 2:1-7).

Som om inte detta vore nog, så finns det oräkneliga ställen i Nya Testamentet där vi blir hänvisade tillbaka till evangeliets verklighet och vad Kristus har gjort för oss i detta som det primära sättet att bekämpa felaktiga uppfattningar och känslor som hindrar vår andliga tillväxt. Till exempel…

När du inte känner dig älskad av andra, meditera på Rom 5:5–11; 8:35–39.
När du inte känner dig värdefull, läs Matt 10:29-31; 1 Joh 3:1-3.
När du kämpar för att hitta en mening i livet, studera Ef 1:4-14; Rom 11:33-36.
När du inte känner dig användbar, tänk då på 1 Kor 15:58; 12:7–27.
När du känner dig orättvist kritiserad, vila då i sanningen i Rom 8:33–34.
När du känner dig exkluderad av andra, gläd dig då i Hebr 13:5-6.
När du känner att du inte har några goda gärningar, låt Ef 2:8–10 ha sin verkan.
När du ständigt frågar dig: Vem är jag? Fatta mod i 1 Petr 2:9–10.
När du lever i rädsla för att andra människor har makten att förstöra eller underminera vem du är, hämta styrka i Hebr 13:5-6; Rom 8:31–34.
När det känns som om du inte hör hemma någonstans, hämta då tröst i Ef 4:1–16; 1 Kor 12:13.
När Satan anklagar dig för att vara ett ständigt misslyckande, påminn honom om 1 Kor 1:30–31.
När Satan talar om för dig att du är en skam för församlingen, citera Ef 3:10.
När du märker att du är bitter på församlingen och likgiltig inför dess arbete, reflektera över Apg 20:28.
När du märker att du blir utskämd och tystad vid konfrontation med icke-kristna, var uppmuntrad av 2 Tim 1:8–12.
När du märker att du har fördomar mot personer från en annan härkomst eller kultur, memorera och handla utifrån sanningen i Rom 1:16, 2 Kor 5:14–16, Ef 2:11ff; Upp 5.
När du kämpar med högmod och skryt över dina egna bedrifter, låt dig ödmjukas av Rom 3:27–28; 1 Kor 1:18–25, 30-31.
När du känner förtvivlan och hopplöshet, låt Rom 5:1–10 ge dig ditt förtroende tillbaka.
När du känner dig besegrad av synd och har tappat hoppet om att någonsin förändras, gläd dig i Rom 7:24–25.
När du känner dig fördömd av Gud för dina många och upprepade misslyckanden, tala ut orden i Rom 8:1.
När du saknar kraft att stå emot att formas efter världen, tänk på Rom 12:1-2; Gal 6:14.
När du känner dig svag och kraftlös, hämta styrka i Rom 16:25.
När du frestas sexuellt, glöm aldrig 1 Kor 6:18–20.

Och än en gång, när du märker att du säger…

”Jag gör inget avtryck i livet, eller på andra” – var upplyft av 2 Kor 12:9–10.
”Jag känner mig skyldig och hela tiden full av skam för mina synder” – kom ihåg Ef 1:7.
”Jag lever i ständig fruktan” – var uppmuntrad av Luk 12:32; Upp 2:9–11.
”Jag kämpar med ängslan och oro över allting” – glöm inte sanningen i Matt 6:25–34; Fil 4:6–7; 1 Petr 5:6-7.
”Jag definieras och kontrolleras av mitt förflutna” – se till 2 Kor 5:17.
”Jag lever i fruktan för att Gud ska överge mig” – tänk på hans löfte i Rom 8:35–38.
”Jag kan inte bryta mig loss från mina synder och dåliga vanor” – dröj kvar länge vid Rom 6:6,14.
”Jag är rädd för att be och fruktar att Gud ska håna mina böner” – hämta mod i Hebr 4:14–16.
”Jag bär på agg mot dem som gjort fel mot mig och lever med bitterhet mot dem” – reflektera och meditera över Kol 3:12–13.
”Jag kan inte finna styrka att tjäna andra eftersom jag är rädd att de ska utnyttja mig” – låt Fil 2:5–11 och Mark 10:45 verka i ditt liv.
”Jag är andligt föräldralös och tillhör inte någon” – gläd dig i Gal 4:4–7.

Var och en av dessa texter hänvisar till evangeliet om vad Gud har gjort för oss genom Jesu liv, död och uppståndelse och varje text tillämpar denna evangeliets sanning på problemet i fråga. Dessa är bara några av de sätt som evangeliet påverkar allt i livet, allt kristet arbete och allt som vi vill vara och göra som kristna och som lokala församlingar.