I islam finns 99 namn på Allah. Inte ett enda av dem är ”Fader”.
Jag kommer från en familj med sex barn. Min far visade oss aldrig kärlek. Varje gång jag hörde någon tala om sin fars kärlek och stöd, hade jag ingen aning om vad denne menade.
Min far var en argsint man. Han misshandlade oss, särskilt min mor, både psykiskt och fysiskt. Flera gånger blev hon nästan ihjälslagen. Ändå stod hon ut med detta för att försvara oss barn.
Jag minns också dagen då min far försökte döda min bror och tvingade honom att springa ut barfota på gatan.
När jag blev tillräckligt gammal lämnade jag Iran för att bli fri från min far och få ett bättre liv. Jag hamnade till slut i Storbritannien.
Jag hade alltid haft en negativ syn på män. Jag ifrågasatte varför Gud hade gett män en sådan makt. Jag försökte vara stark, men jag var ändå deprimerad och trött på livet.
En dag, när jag var ensam i mitt rum, talade jag för första gången till skapelsens Gud. Jag hade tappat tron på min religion, som alltid fått mig att känna mig svag och rädd.
Jag bad till den Gud jag inte kände, men vars närvaro jag ändå uppfattade på ett påtagligt sätt. Jag ville dö, men jag ville inte begå självmord, eftersom det skulle bringa skam åt min mor. Så jag bad Gud att döda mig. Men han dödade mig inte.
Han gav mig liv. Låt mig berätta hur.
Fann glädjen
En vecka senare träffade jag en iransk dam. När jag började öppna mitt hjärta för henne, berättade hon att hon inte hade någon religion, men att hennes dotter hade blivit kristen och hade förändrats. Hon frågade om jag ville gå till hennes dotters kyrka. Guds verk är fantastiskt: han använde en icke-troende för att vittna för mig.
Så jag gick till kyrkan för första gången, och det var väldigt underligt. Människorna hette saker som Mohammad och Zahra – som är muslimska namn. Jag visste inte att muslimer kunde bli kristna.
Männen där var också annorlunda. De verkade inte ha orenhet i sina blickar.
De lovsjöng med glädje, på mitt modersmål, persiska. Jag hade alltid undrat varför jag var tvungen att tala till Allah på arabiska, ett språk jag inte förstod. Varför godtog han inte mitt modersmål?
Vid slutet av predikan kallade predikanten alla till att förtrösta på Jesus, Kungen.
Från och med den dagen hade jag en ny tro och en ny glädje.
Lärde mig se Gud som Fader
Men det var en stor utmaning som väntade mig. Jag var tvungen att bejaka att Gud är min Fader. I min tankevärld var ”Fader” inte ett hedrande ord för den Gud jag hade lärt känna. ”Moder” hade känts som ett mycket bättre ord.
Men Gud ville uppenbara sig för mig, och det gjorde han med fullkomligt tålamod och mildhet.
När jag studerade Bibeln fick jag se Faderns nåd och kärlek. När jag bad kände jag Faderns uppmärksamhet. När jag tillbad kände jag mig omfamnad av Fadern.
Han helade mitt förflutna, min nutid och min framtid. Han har förvandlat mig. Han gjorde till och med så att jag verkligen kunde förlåta min jordiske far.
Jag brukade hata ordet ”Fader”, men idag tillber jag Gud Fadern med stor kärlek och passion. Jag tillber Jesus Kristus som Herre, Han som har frälst min själ. Och jag älskar att vandra i Anden, som alltid är med mig.
Min familj återställd
Jag var först att bli kristen i min familj. När jag delade evangeliet med min mor sa hon att hon i sin ålder på 60 år var för gammal för att ändras.
Men med tiden uppvaktade Guds suveräna kärlek hennes hjärta och vann det, och idag tillber hon Jesus.
Jag delade Jesus med min brorson. Idag tillber han Jesus.
När min svägerska hade ett problem, bad jag för henne och delade en bibelvers. Idag tillber hon Jesus.
Min syster såg förändringen i mitt liv. Idag tillber hon Jesus.
En av mina bröder var ateist. Men idag tillber han Jesus.
Jag såg 11 personer komma till Kristus. Men inte min far.
Han hade lämnat min mor för en kvinna i min egen ålder. Det vållade mycket smärta för familjen och ingen ville tala med honom under lång tid. Men Gud lade på mitt hjärta att ringa upp och prata med honom.
En dag sa min far i telefon att han hade fått cancer. Hans unga fru hade lämnat honom. Min mor, som hade vuxit i tron, tog det modiga beslutet att gå och ta hand om honom på hans dödsbädd.
Tre dagar innan min far dog, ringde jag och talade med honom en sista gång. Det var svårt, men Herren lade på mitt hjärta att dela evangeliet en sista gång. Jag berättade om den döende rövaren bredvid Jesus på korset. ”Precis som rövaren”, berättade jag, ”kan du fortfarande bli förlåten.”
Min mor var där och höll hans hand medan han log och bad Jesus att förlåta och återlösa honom.
Hjälper andra kvinnor
Muslimer känner inte Gud som fader. Men prisa Gud, han har verkat i Iran. Och många, många människor som jag, får möta den himmelske Fadern.
Idag har jag förmånen att vara med i Elam Ministries kvinnogrupp och jag har haft tillfälle att undervisa flera kvinnor som haft samma situation som jag. Hade aldrig kunnat tro att min berättelse skulle påverka så många andra liv. Jag har haft tillfälle att berätta för hundratals iranska kvinnor vad Fadern har gjort i mitt liv. Jag berättar om Faderns auktoritet, Faderns uppmärksamhet, Faderns generositet, Faderns trofasthet och Faderns kärlek.
För inte så länge sedan delade jag med mig av min berättelse på en konferens för kvinnor från Iran. En kvinna vid namn Haleh kom då fram till mig och grät. Hennes far var precis som min. Det var inte förvånande att Haleh hade svårt att se Gud som Fader. Men efter ett långt samtal och mycket bön kunde hon till sist åkalla Gud som sin Fader. Det var så rörande att se. Följande dag sjöng Haleh en ny sång till Gud om hans Faderskap, och som en liten flicka dansade hon inför sin Fader.
Nadia är en av många iranska kvinnor som blivit berörda av Kristi befriande och läkande kärlek. Idag tjänar hon som ledare inom Elam Ministries som når och lärjungaträna andra persisktalande kvinnor genom kvinnoverksamheten.