”Jag skall aldrig lämna dig…”
Hebr 13:5
Inget löfte ska tolkas som individuellt. Vad Gud har sagt till en av sina heliga, har han sagt till alla. När han öppnar en brunn för en person, är det för att alla ska få att dricka. Det kan vara med en viss svältande person i åtanke som han öppnar dörren till matförrådet, men alla hungriga heliga får också komma och mätta sina munnar. Det spelar ingen roll att han gav ordet till Abraham eller Mose, du troende; han har givit det också till dig som är förbundets avkomling.
Det finns inte en upphöjd välsignelse som är för hög för dig, eller en stor gåva som är för omfångsrik för dig. Lyft nu din blick till norr och söder, öster och till väster. Allt detta är ju ditt. Klättra upp till Pisgas topp och se ända till den yttersta gränsen av Guds löfte, för hela landet är ditt.
Det finns inte en bäck av levande vatten som du inte får dricka av. Om landet flödar av mjölk och honung, ät honungen och drick mjölken, för de tillhör dig. Var frimodig i tron, för han har sagt: ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” I detta löfte ger Gud allting till sitt folk.
”Jag skall aldrig lämna dig.” Då kan inga av Guds attribut upphöra att stå till vårt förfogande. Är han mäktig? Han kommer att visa sig stark för alla som förtröstar på honom. Är han kärlek? Då kommer han vara oss nådig och full av barmhärtighet. Vilka attribut som än Guds karaktär består av, kommer de alla, i allra högsta grad, inställa sig vid vår sida.
Sammantaget finns det ingenting du kan vilja, ingenting du kan be om, ingenting du kan behöva i tiden eller i evigheten, ingenting levande, ingenting döende, ingenting i denna värld, ingenting i nästa värld, ingenting nu, ingenting vid uppståndelsens morgon, ingenting i himlen, som inte inbegrips av denna text: ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.”
