”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.”
Matteus 4:1
En helig karaktär utgör inget hinder för frestelsen att komma – även Jesus blev frestad. När Satan frestar oss faller hans gnistor på fnöske, men i Kristi fall, var det som att slå gnistor på vatten – och ändå fortsatte fienden sitt onda verk. Om nu djävulen fortsätter att slå där det inte blir något resultat, hur mycket mer kommer han då inte göra det när han vet vilka brandfarliga ämnen våra hjärtan är gjorda av?
Hur helgad du än skulle bli genom den helige Ande kan du förvänta dig att helvetets stora hund fortsätter skälla på dig. I människors sällskap kan vi förvänta oss frestelser, men inte ens isolering kan skydda oss mot samma prövning. Jesus Kristus leddes bort från människornas samhälle, ut i öknen, och blev frestad av djävulen. Ensamhet har sina fördelar och kan vara bra för att hålla ögonens begär och högmodet i schack; men djävulen kommer följa med oss till våra mest älskade tillflyktsorter.
Tro inte att det bara är den världsligt sinnade som har hemska tankar och hädiska frestelser, för även andligt sinnade utstår desamma, och i den heligaste ställning kan vi drabbas av den mörkaste frestelse. Hur andligt hängiven du än är, så är det ingen garanti mot satanisk frestelse. Kristus var helig rakt igenom. Det var hans mat och dryck att göra hans vilja som hade sänt honom, men likväl blev också han frestad!
Våra hjärtan må glöda med en serafs låga av kärlek till Jesus, och ändå kommer djävulen försöka dra dig ner till en laodicensisk ljumhet. Först när Satan lagt av med sina frestelser låter Gud en kristen lägga ifrån sig rustningen. Som gamla riddare i krigstid måste vi sova med hjälm och bröstharnesk fastspända eftersom ärkebedragaren tar chansen att göra oss till sitt byte, så fort han ser oss obevakade.
Må Herren hålla oss vaksamma i alla tider, och ge oss en slutlig flykt undan lejonets käftar och björnens klor.
