”Ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam.”
Johannes 16:32
Bara ett fåtal var med under Getsemanes smärtor. De flesta lärjungarna hade inte vuxit till sig i nåden tillräckligt för att få vara med och skåda ”våndans” mysterier. De får bli en bild av de många som lever efter bokstaven, som är fullt upptagna med att fira påskhögtiden hemma, men endast är som spädbarn i fråga om evangeliets ande. Tolv, nej bara elva, hade förmånen att komma in i Getsemane och se ”denna förunderliga syn”. Av dessa elva lämnades åtta på avstånd; de hade gemenskap, men inte av den där nära sorten som de som är högt älskade får inträde till. Endast tre högt benådade kunde nalkas slöjan av vår Herres mystiska sorg – men innanför denna slöja får de inte komma. Ett stenkasts avstånd måste vara emellan dem. Han måste trampa vinpressen ensam, och ingen bland folket får vara med honom.
Petrus och Sebedeus’ två söner får representera de få framstående, erfarna heliga, som skulle kunna kallas ”fäder”; dessa som gjort affärer på stora hav, kan i viss mån mäta de stora atlantvågorna som Återlösaren tvingades lida. Ett par utvalda själar är det givet, för andras nytta, och för att styrka dem för framtida, särskilda och svåra konflikter, att träda in i den inre kretsen och höra den lidande Översteprästens vädjanden; de har gemenskap med honom i hans lidanden och blir lika honom i hans död. Ändå får de inte tränga in i de fördolda hemligheterna i Frälsarens vånda.
”Dina okända lidanden” står det, förunderligt nog, i den grekiska liturgin. Det fanns ett hemligt rum i vår Mästares sorg, och människor är utestängda från att känna till och vara med om vad som pågick där inne. Där blir Jesus ”lämnad ensam”. Här var Jesus, mer än någonsin en ”obeskrivligt rik gåva!” Har inte Watts rätt när han sjunger:
”Och all den outsägliga glädje han ger
Blev köpt med outsäglig pina.”
