Kom, min vän, vi går ut på fälten … och ser om vinstocken har fått skott
Höga visan 7:11-12
Församlingen skulle just sätta igång arbetet på allvar och ville ha sin Herres sällskap i det. Hon säger inte ”Jag ska gå”, utan ”kom, vi går”. Arbetet är så välsignat när vi har Jesus vid vår sida! Guds folk har uppgiften att beskära Guds vinstockar. Som våra urföräldrar placeras vi i Herrens trädgård för att göra nytta; låt oss därför gå ut på fältet.
Lägg märke till att församlingen, när hon är vid sina sinnens fulla bruk, i alla hennes mödor önskar åtnjuta gemenskap med Kristus. En del tänker sig att de inte kan tjäna Kristus aktivt men ändå ha gemenskap med Honom. Tveklöst är det väldigt lätt att fysiska aktiviteter kan få oss att tappa bort det inre, andliga livet och börja klaga på maken: ”De gjorde mig till vingårdsskötare, men jag har inte skött min egen vingård”, men det finns ingen orsak till att så skulle vara fallet utan vår egen dårskap och försummelse. Visst kan en bekännare vara passiv och ändå bli lika livlös i det andliga som de som är mycket aktiva. Maria blev inte berömd för att hon satt stilla, utan för att hon satt vid Jesu fötter.
På samma sätt ska kristna inte ha beröm för att de struntar i att utföra sina plikter under skenet av att de har gemenskap med Jesus i det fördolda. Det är inte sittandet, utan sittandet vid Jesu fötter, som är berömvärt. Tro inte att aktivitet är något ont i sig: det är en stor välsignelse och ett nådemedel för oss. Paulus kallade det en nåd han fått att få förkunna; och varje form av kristen tjänst kan bli en personlig välsignelse för de som ger sig hän åt den.
De som har mest gemenskap med Kristus är inte enstöringar eller eremiter med mycket tid över, utan outtröttliga arbetare som sliter för Jesus och som, i sitt slit, har Honom sida vid sida med dem, så att de är Guds medarbetare. Låt oss alltså komma ihåg, i allt vi har att göra för Jesus, att vi kan göra det, och bör göra det, i nära gemenskap med Honom.
