Ibland undviker predikanter att predika textutläggande från Bibeln eftersom de misstänker att medan metoden lämpar sig för att undervisa teologi till mogna kristna, så lämpar den sig inte för att få icke-troende till att förstå evangeliet.

Denna misstanke växer när pastorer överväger att predika från en gammaltestamentlig bok. Hur skulle ett studium av Abrahams liv eller en serie utifrån Haggais bok tydligt framställa evangeliet, söndag efter söndag? Kastar vi helt enkelt in en evangelisationstrailer i slutet av predikan? ”För våra icke-kristna vänner som är här i dag, skulle jag vilja avsluta denna predikan om Abrahams omskärelse med att berätta för er hur ni kan få ta emot det eviga liv som Gud erbjuder.” .

Det finns ett annat, mer organiskt sätt att troget proklamera evangeliet söndag efter söndag – även från Gamla Testamentet: genom att tillämpa bibelteologi.

DEN STORA BERÄTTELSEN

Vad är bibelteologi? Vi skulle kunna definiera det som studiet av Bibelns övergripande berättelse. Bibelns 66 böcker berättar tillsammans en enda berättelse om Guds uppdrag att frälsa ett folk och skapa ett kungarike för sin ära genom Jesu Kristi död och uppståndelse. Gamla Testamentet sätter grunden och leder oss till Jesus. Evangelierna uppenbarar honom och hans verk. Resten av Nya Testamentet utvecklar innebörden och följderna av Jesu död och uppståndelse ända fram till dess att Gud helt och fullt fullföljer sitt uppdrag. Ju mer vi greppar berättelsens övergripande handling, desto mer kan vi se hur texten vi predikar över relaterar till evangeliet.

Att predika en bibeltext med en medvetenhet om bibelteologi är som att ha ”plan-känsla” under en basketmatch. Duktiga basketspelare fokuserar inte endast på att dribbla bollen fram till korgen. De är medvetna om sina lagkamraters placering, försvararna på planen och spelets gång. På liknande sätt är god textutläggande förkunnelse inte endast en kommentar på de befintliga verserna. Där finns även en känsla kring vad som försiggår före och efter texten och hur allt relaterar till utvecklingen av Guds stora berättelse.

BIBELTEOLOGI I PRAKTIKEN

Låt oss ta en titt på några få bibelteologiska strategier som vi kan använda för att koppla vår särskilda bibeltext till Bibelns huvudberättelse, evangelieberättelsen. Du kan se på dessa strategier som möjliga vägar att ta från vår text till evangeliet, ungefär som de olika vägalternativen på din smartphones kart-app som guidar dig från din nuvarande plats till din önskade destination.

1. Löfte och uppfyllelse

Vi börjar med den enklaste och mest direkta vägen till evangeliet. När det gäller löfte och uppfyllelse innehåller texten du studerar en profetia eller ett löfte som uppfylls på ett tydligt sätt i någon av evangeliets aspekter. Löfte och uppfyllelse är bibelteologins låghängande frukt: enkelt att se och fatta tag i.

Så om du predikar över Mikas profetia om en furste som ska komma från Betlehem (Mik 5:2), kan du helt enkelt be församlingen att slå upp Matteusevangeliet 2:6 för att se hur detta uppfylls i och med Jesu födelse. Eller om du bestämmer dig för att utlägga Abrahams liv, så borde du vid något tillfälle knyta Guds löften om att välsigna Abrahams barn eller ”avkomma” (1 Mos 12:7; 13:15; 17:8; 24:7) till uppfyllelsen i Jesus (Gal 3:26).

Utöver de uppenbara vägarna att ta sig till evangeliet visar löften och uppfyllelse oss också hur Nya Testamentets författare tolkade Gamla Testamentet i ljuset av evangeliet. Ju mer vi lär oss att läsa Bibeln genom apostlarnas tolkningslinser, desto bättre kommer vi att kunna ta oss till evangeliet från andra texter. Detta gäller även de texter som inte har en tydlig uppfyllelse i Jesus.

2. Typologi

Typologi är som löften och uppfyllelse, men istället för en verbal profetia som uppfylls i Jesus, finner vi händelser, instiftelser eller personer som förebådar Jesus och evangeliet. Vi kan se på typologi som en icke-verbal profetia.

Ta templet i Jerusalem som exempel. Det spelade en central roll i Gamla Testamentet som platsen för Guds frälsande och regerande närvaro, mitt ibland sitt folk. Men ytterst sett pekade det fram mot Jesus. Jesus chockerade skarorna när han stod i templet och sa ”Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar” (Joh 2:19). De trodde han menade den faktiska byggnaden, ”men det tempel han talade om var hans kropp” (v. 21). Precis som templet var och är Jesus Guds fysiska närvaro bland hans folk, för att frälsa och regera. Det är också därför apostlarna upprepande gånger identifierar kyrkan, de som är i Kristus, som Andens tempel (t ex 1 Kor 3:16–17; Ef 2:19–22; 1 Pet 2:5).

Låt oss säga att du, i ljuset av detta, ska utlägga Psalm 122, som kommunicerar glädjen i att gå till Guds tempel i Jerusalem: ”Jag blev glad när man sade till mig: ’Vi skall gå till Herrens hus’” (v. 1). Du kan använda tempel-typologin för att hjälpa människor, till och med kyrk-ovana människor, att se större glädje i att gå till Jesus i tro.

Nya Testamentet är fullt av sådana bilder på Jesus och hans verk. Apostlarna såg Jesus som den siste Adam, det sanna påskalammet, den nye Moses, det försoningsoffer som offrades en gång för alla, den store översteprästen, den smorde kungen (Messias) från Davids ätt, det sanna Israel med mera. Dessa beresta färdvägar kan troget ta dig från många skriftställen till Jesus och hans frälsningsverk.

3. Teman

Jag använder ordet “teman” för att beskriva återkommande motiv eller bilder i den bibliska berättelsen, som inte på ett direkt sätt pekar mot Jesus så som typologi gör. Ändå är dessa teman eller motiv på ett väsentligt sätt kopplade till evangeliet och kan hjälpa oss lokalisera vår text allt eftersom den bibliska berättelsen uppenbaras.

Ett klassiskt bibliskt tema är skapelsen. Bibeln börjar med ”i begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Gud förde fram ordning ur kaoset, skapade Adam och Eva till sin avbild och befallde dem att råda över skapelsen och fylla den med sin avkomma, allt till Guds ära. Tragiskt nog misslyckades Adam och Eva i sin kallelse och gjorde uppror mot Gud.

Men Gud hade en plan för att upprätta sin skapelse. Genom Gamla Testamentet ser vi gång på gång ”skapelse-omstarter”, händelser genom vilka Gud nådefullt börjar om igen med sitt folk, och omstarten beskrivs med skapelsebilder och språk. Dessa ”skapelse-omstarter” inkluderar Noa och hans familj efter floden, Israels uttåg ur Egypten och intåget i löfteslandet, Salomos etablering av det enade riket och till och med israeliternas återkomst från den babyloniska fångenskapen. Men varenda en av dessa omstarter misslyckades. Mänskligheten gjorde uppror. Adam förstörde allt gång på gång. Skulle någon av dessa adamitiska omdaningar någonsin få till det?

Ja. Den siste Adam, Jesus Kristus, utförde Faderns vilja till perfektion. Jesu uppståndelse och hans folks frälsning påbörjade den sanna, nya skapelsen. Och den fortsätter att växa i dag. Jesus sände ut sitt frälsta folk för att lägga jorden under sig och fylla den med Guds söner och döttrar genom evangeliebudskapet. Och en dag kommer detta verk att kulminera i den nya himlen och jorden, mycket bättre och härligare än originalet.

Kan du se hur förmågan att spåra skapelsemotivet ger oss ett ramverk för att kunna röra sig organiskt från många texter till nyckelhändelsen som är den nya skapelsen – Jesu död och uppståndelse?

Det finns många andra tematiska trådar som vävs samman i den bibliska berättelsen, som förbunden, uttåget, Herrens dag och Guds rike.

4. Etisk undervisning

Hur blir det då om du försöker predika genom Ordspråksboken eller de tio budorden? Tänk om du vore riktigt galen och försökte dig på textutläggande evangelisation från Tredje Moseboken? De ställena verkar mer lämpade för ”gör”- och ”gör inte”-undervisning för en mogen kristen livsstil, snarare än för att visa icke-frälsta människor vad Jesus har gjort så att de ska kunna bli kristna.

Återigen, bibelteologi kartlägger en väg från lag till evangelium. Vi kan läsa moraliska stadgar som en del av Bibelns berättelse åtminstone på tre sätt. För det första, Bibelns lagar och etik leder oss till Jesus genom att visa oss vår synd och vårt behov av en frälsare. Som det ofta har sagts är Guds stadgar som en spegel som konfronterar oss i vår moraliska deformitet. När vi läser hur Israels historia består av ständiga moraliska fall ser vi mänsklighetens och vår egen berättelse. ”Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd” (Rom 3:20).

För det andra leder Bibelns moraliska stadgar oss mot Jesus som på fullt ut höll hela följde dem. Han kom inte för att upphäva Guds lag, men för att uppfylla den på varje sätt (Matt 5:17). Alla Guds andra söner (Adam, Israel, Israels kungar) var förlorade söner; Jesus ensam behagade Fadern. Så Bibelns etiska stadgar avslöjar inte minst Jesu egen karaktär.

För det tredje, genom förtröstan på Jesu uppståndelsekraft och hans Ande i oss, kan vi nu hålla Guds lagar som lydiga söner och döttrar.  Jesus räddade oss från syndens makt – ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden” (Rom 8:4).

Föreställ dig nu att du predikar Ords 11:17: ”En barmhärtig man gör väl mot sig själv, den grymme skadar sitt eget kött.” Genom att följa bibelteologins konturer kommer du inte endast ge ett 30 minuter långt budskap om hur vi ska vara mer barmhärtiga. Du kommer också visa hur vi misslyckas med att visa barmhärtighet och lyckas vara elaka på subtila sätt. Du kommer hjälpa människor se hur Jesus förkroppsligade barmhärtighet, inte minst när han gav sitt liv för syndare. Till sist kommer du att koppla ihop hur Jesu barmhärtighet och nåd mot oss är bränslet för vår egen förvandling genom den helige Ande.

5. Pussellösning

När vi börjar känna igen bibelteologins ram kommer vi också att se hur evangeliet ofta löser Gamla Testamentets pusselbitar. Hur skulle Gud uppfylla sina löften till David när Juda hade gått i exil och det inte fanns någon kung i Jerusalem? Om tempeloffren sonade synd, varför dömde Gud då Israel? Gamla Testamentet talar ofta om Guds välsignelser till de rättfärdiga och dom över de onda. Varför ser vi då motsatsen?

Mer skulle kunna sägas, men det räcker att vi nu konstaterar att du, när du möter en gåta i Bibeln, bör fundera över hur evangeliet om Jesus skulle kunna lösa mysteriet. Precis som en bra roman målar även Gamla Testamentet upp spännande intriger som hjälten, Jesus, löser.

”DU ÄR HÄR”

När vi använder bibelteologi för att utöva den här typen av evangeliemedveten textutläggning händer något spännande för de icke-troende. De blir inte endast konfronterade med sin synd, introducerade till Jesus och kallade till omvändelse och tro vecka efter vecka – de börjar också lokalisera sig själva inom den historiska ramen för Guds verk. Evangeliet är inte endast en metafor eller idé som de är fria att ta till sig eller förkasta beroende på om det ”funkar för dem”. Snarare är berättelsen om Jesus en historisk kraft som är förankrad i det förflutna, som även händer här och nu och som kommer att dominera hela evigheten. Den Gud som handlade i den bibliska världen handlaräven i deras värld eftersom det handlar om samma värld, samma historia och samma berättelse.

 

Av Jeramie Rinne