Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band.
Hosea 11:4
Vår himmelske Fader drar oss ofta med kärlekens band; men ack! hur ogärna vi springer till Honom! Hur trögt vi svarar på Hans ömma stötar! Han drar oss att utöva en uppriktigare tro på Honom; men vi har ännu inte uppnått Abrahams tillförsikt; vi lämnar inte över våra världsliga bekymmer åt Gud, utan, likt Marta, tynger vi ner oss själva med mycket tjänande. Vår sparsmakade tro gör våra själar magra; vi öppnar inte våra munnar på vid gavel fastän Gud har lovat att fylla dem. Drar Han oss inte denna kväll att förtrösta på Honom? Kan vi inte höra Honom säga: ”Kom, Mitt barn, och lita på Mig. Förlåten har brustit; kom in i Min närvaro och nalkas Min nåds tron med frimodighet. Jag är värdig ditt fulla förtroende, kasta dina bekymmer på Mig. Skaka dina bekymmers damm av dig och sätt på dig din vackra glädjeskrud.”
Men ack! Om vi än kallas med kärlekstoner till att välsignat ta bruk av denna trösterika nåd, vill vi inte komma. En annan gång drar Han oss till närmare gemenskap med Honom. Vi har suttit på trappan till Guds hus och Han bjuder oss att komma närmare in i måltidssalen och äta med Honom, men vi nekar den äran.
Det finns hemliga rum som ännu inte öppnats för oss; Jesus bjuder oss att komma in i dem, men vi håller tillbaka. Skäms på våra kalla hjärtan! Vi är ingenting annat än dåliga på att älska vår käre Herre Jesus, och vi passar inte att vara Hans tjänare, än mindre Hans brud, men ändå har Han upphöjt oss till att bli ben av Hans ben och kött av Hans kött, gifta med Honom genom ett ärorikt äktenskapsförbund. Detta är kärlek! Men det är en kärlek som inte godtar ett nej. Om vi inte lyder Hans kärleks ömma dragningar kommer Han istället att sända lidanden som driver oss till närmare gemenskap med Honom. Han kommer få oss närmare till Sig.
Vilka dåraktiga barn vi är att vägra dessa kärlekens band och på så sätt föra på våra ryggar det där gisslet av små band, som Jesus vet hur man använder!
