”Var försiktig bara, så att inte kvinnor blir andliga ledare i hemmet, eller värre, vill bli pastorer.”

Detta var svaret från en pastor och vän när han hörde om en teologiblogg för kvinnor som jag nyss startat med några vänner. Mitt mod föll.

Min kärlek till teologi började för bara fem år sedan. Jag blev kristen under första året i college. Som glupsk läsare slukade jag alla böcker jag fick. Då jag inte visste mycket om Bibeln sökte jag ledning i dessa böcker medan jag navigerade djupen i Guds Ord. Dessvärre var inte alla böcker till så stor hjälp. De första två åren av min kristna vandring kastades jag omkring av varje vindkast i läran som kom min väg.

Jag minns första gången då jag introducerades till bibliskt sunt skrivande. Min man, som bara var en vän på den tiden, introducerade mig till författare som Kevin DeYoung, John Piper och Tim Keller. Jag minns hur jag fördes till tårar då jag läste igenom Desiring God och undrade ”Varför har jag aldrig hört evangeliet förklaras på detta sätt förut?”

En korrekt förståelse av Guds Ord hjälpte mig att bli en bättre vän, bättre dotter, bättre anställd, bättre granne, och så vidare. Dessutom uppmuntrade dessa böcker mig att älska Ordet, sluka Ordet, sjunga Ordet. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag blivit så överväldigad av glädje.

Naturligtvis blev jag därför helt förstörd av min väns kommentar. Varför ville han avråda kvinnor från att söka förstå Skriften bättre? Tror vi inte att ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet” (2 Tim 3:16)? Ska vi tvivla på texter som Titus 2 där äldre kvinnor kallas att lära de yngre så att Guds Ord inte blir hånat? Kan en äldre kvinna alls lärjungaträna en annan kvinna om hon själv inte kan Ordet?

Jag undrade om det bara var min vän som såg det på detta sätt, så jag började gräva lite. Jag intervjuade flera kristna kvinnliga författare om de hört sådant förut. Tyvärr var det likadant för alla. De delade samma erfarenhet.

Varifrån kommer detta tänkande? Är teologi verkligen bara någonting för männen?

Jag älskar komplementarism

Innan jag fortsätter bör jag vara tydlig: jag är komplementarist. Faktum är att jag inte bara finner komplementär teologi hjälpsam, jag tror även den är absolut nödvändig. Bland annat bemöter den en fråga om massiv avgudadyrkan i vår kultur. Vi får höra att sann lycka finns i att själv få bestämma vad man vill vara, vilket lett till utbredd osäkerhet om Guds avsikt med könen. Kanske mer än någonsin, måste församlingen höja rösten och bevara en bibliskt stadig syn på könen. Så jag tror inte att kvinnor ska vara pastorer eller andliga ledare i hemmen, och jag skulle bli helt förstörd om någon använde denna artikel för att argumentera för sådana saker.

Men vi behöver också vara försiktiga med tillämpning. ”Som med varje rörelse som får en publik och inflytande”, noterar Elyse Fitzpatrick i sin bok Good News for Weary Women, ”har könsrollsrörelsen emellertid även orsakat en del olyckliga missförstånd och överdrifter.”

Att ta en god rörelse för långt

Min vän är inte någon extrem fanatiker. Han tjänar i en församling som säger sig vara kristuscentrerad och drivas av Bibeln. Han ger tydliga prov på en kärlek till Guds Ord och en längtan att vara biblisk i allt han gör. Så varifrån kommer denna fruktan för teologiskt bildade kvinnor?

Jag tror att den egentligen föddes ur en god önskan – en god önskan som slog fel. Vid 1970-talet blev det tydligt att könsförvrängningarna infiltrerat församlingen. Majoriteten av de evangeliska kristna såg inte längre till Guds Ord först för att upptäcka hans plan för manligt och kvinnligt. Istället rådfrågade de sina egna samveten och den kringliggande kulturen. Som svar på detta tog många troende en fast ståndpunkt för att uppehålla en bibliskt bildad syn på könen. Detta var en mycket god sak.

Men det blev inte hjälpsamt när vissa började ta denna goda sak till skadliga ytterligheter. Det som började som en god längtan efter att se kvinnor ära sina gudagivna roller förvandlades hos vissa till en osund strävan att agera gränsvakter, för att se till att kvinnor höll sig inom gränserna för det som var acceptabelt. Att dra gränslinjer kan vara hjälpsamt, men det är också lätt hänt att man drar för stränga linjer där de inte borde finnas. Det är precis detta som fariséerna gjorde när de lade extra bördor på de troende så att de skulle hålla lagen.

Tre skäl till att kvinnor behöver teologi

Angående kvinnor och teologi är Guds Ord ganska tydligt. Inte bara män fick det första budet att älska Herren av hela sitt hjärta, själ och förstånd. Gud gjorde inte denna kallelse genusspecifik. Alla hans efterföljare älskar honom på detta sätt. Kvinnor behöver god teologi, precis lika mycket som män. Här är tre huvudsakliga skäl.

1. Jesus vill det för oss.

På Jesu tid, en tid där vi i högsta grad kunnat säga att kvinnor främst skulle bry sig om sådant som gäller hemmet, vände Jesus den tanken på ända då han sa till Marta att Maria – som satt vid hans fötter för att lära sig – hade valt det bättre (Luk 10:42). Han var mer angelägen om att kvinnor skulle lära känna honom än att de skulle syssla med annat.

Vi ser denna vilja utspela sig i hur han bemötte andra kvinnor också. Han tjänade tillsammans med kvinnor (Luk 8:1-3), han blev betjänad av kvinnor (Luk 7:36-50) och tog tiden att diskutera djupa teologiska sanningar med kvinnor (Joh 4).

Jesus är inte emot att kvinnor lever ut sina bibliska roller. Han skapade trots allt dessa roller. Men en sak vill han att vi ska ha klart för oss: tillbedjan måste föregå handling.

2. Det är för vår glädje.

Att tänka och lära är nödvändiga komponenter i vägen till tillbedjan. Vi kan inte uppskatta det vi inte vet. Vi skulle aldrig säga att vi älskar choklad om vi aldrig har smakat på det. Bibeln bjuder oss att smaka och se att Herren är god (Ps 34:9). Om vi inte studerar honom, vill vi inte ha honom. Vi blir då inte lika honom och vi kommer inte att ha vår glädje i honom.

3. Det är till Guds ära.

Ända från början av Bibelns berättelse till det sista kapitlet är Gud mycket tydlig med att han har en passion för sin ära. Detta är vad vi skapades för. Som John Piper iakttar i sin bok Think: ”Vi ärar honom genom att verkligen känna honom, uppskatta honom över allt annat och leva på ett sätt som visar att han är vår högsta skatt.” Gud har gett oss sinnen till detta syfte och han har gett oss sitt Ord genom vilket vi kan lära känna honom. Och ju mer vi lär känna honom, desto mer vill vi leva för hans goda namn och ära över vårt eget.

Förmånen att kämpa.

Min vän är rädd att kvinnor skulle börja vilja bli någonting annat än vad Gud avsett för dem. Detta resonemang är felaktigt. Vi blir vad vi ser. Aposteln Paulus har skrivit: ”Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet” (2 Kor 3:18). Med andra ord växer vi i kristuslikhet genom att skåda hans härlighet.

Det enda sättet att förhindra att det kvinnliga förvrängs är därför att uppmuntra kvinnor att se sin Gud – att smaka och se att han är god – och att forska i hans Ord för att lära sig alla de olika skäl som finns för att prisa honom. Vi bör bäva inför tanken att uppmuntra kvinnor till att göra någonting annat.

Vi lever i ett samhälle som är besatt av genusfrågor, och därför har vi förmånen att kämpa för en bibliskt stabil syn på det kvinnliga, inför en lyssnande värld. Mitt hopp och min bön är att vi inte nöjer oss med ytliga, oförberedda svar på tuffa frågor, utan istället kämpar hårt för att ge en bibliskt sund syn på könen, som är hänförda av Gud, för hans ära och vårt goda.

Alyssa Poblete är fru till Chris och mor till Geneva och Haddon. Deras familj har planterat King’s Cross Church i Orange County, Kalifornien, våren 2017. Alyssa har studerat engelsk litteratur vid Concordia University och arbetat i den lokala församlingen i flera år. Hennes passion är att se kvinnor koppla in evangeliets förvandlande kraft i deras vardagsliv genom an ständigt tilltagande förståelse av Guds Ord. Du kan följa henne på Twitter.