”Det är bättre att ta sin tillflykt till HERREN än att lita på människor.”
Psalm 118:8
Tveklöst har läsaren blivit frestad att förlita sig på de saker man kan se, istället för att endast vila på den osynlige Guden. Kristna vänder sig ofta till människor för hjälp och råd, och fläckar den ädla enkelheten i att förtrösta på sin Gud. Möter denna kvällsdos ögonen på ett Guds barn som änglsar sig över det timliga, så vill vi tala lite fönuft med honom nu.
Du förtröstar på Jesus, och endast Jesus, för din frälsning. Varför är du då bekymrad? ”På grund av mitt stora bekymmer.” Står det inte skrivet ”Kasta din börda på HERREN”? ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön”. Kan du inte lita på Gud i fråga om kroppsliga ting? ”Åh! Jag önskar att jag kunde.” Om du inte kan förtrösta på Gud i kroppsliga ting, hur vågar du då förtrösta på honom för andliga ting? Kan du förtrösta på honom för din själs återlösning och inte lita på honom för ett fåtal ringare skänker? Är Gud inte nog för ditt behov, eller är hans alltillräcklighet för begränsad eller liten för att uppfylla dina önskningar?
Vill du ha ett extra öga vid sidan av hans öga, som ser allt i det fördolda? Är hans hjärta svagt? Är hans arm trött? Om så är fallet, sök en annan gud; men om han är oändlig, allsmäktig, trofast, sann och allvis, varför driver du omkring efter något annat förtroende? Varför krattar du jorden efter en annan grund, när denna är stark nog att bära all vikt du någonsin kan bygga på den?
Kristen, blanda inte ditt vin med vatten, legera inte heller guldet – din tro – med dross – mänskligt förtroende. Vänta endast på Gud, och låt det du väntar på komma från honom. Ha inte begär efter Jonas ricinbuske, utan vila i Jonas Gud. Låt den jordiska förtröstans sandiga grund vara dårars val, men bygg du likt den som förutser stormen, en beständig plats på den Eviga Klippan.
