”Jag ropade på honom, men han svarade mig inte.”
Höga visan 5:6
Ibland står bönen och väntar, som en tiggare vid porten ända tills Kungen kommer fram och fyller hennes barm med de välsignelser hon söker. Herren är känd för att också pröva den stora tro som han gett en människa, genom att låta dem vänta länge. Han har låtit sina tjänares röster eka i öronen som från en himmel av mässing. De har knackat på den gyllene porten, men den har förblivit stängd, som om den rostat fast i gångjärnen. Som Jeremia har de ropat: ”Du har dolt dig i moln, så att ingen bön når fram.” Och på samma sätt har sanna helgon hållit på länge i tålmodig väntan utan att få svar. Men inte för att deras böner saknade styrka, eller för att de inte var godkända, utan för att det så behagade honom som är Suverän, och ger i enlighet med sin egen goda vilja.
Får han inte göra som han vill med de som tillhör honom, om det behagar honom att bjuda vårt tålamod till viss ansträngning!? Det är inte de som tigger som ska få välja tid, plats eller form. Men vi får akta oss för att ta det som ett nekande när våra bönesvar tar tid: Guds sedan länge fastställda fakturabetalningar kommer utbetalas punktligt, i rätt tid; vi får inte låta Satan skaka vårt förtroende för sanningens Gud genom att peka på våra obesvarade böner.
Obesvarade böner är inte ohörda. Gud har en mapp för våra böner – de blir inte bortblåsta av vinden, nej, de förvaras i Kungens arkiv. Detta är ett register i himlens slott där varje bön skrivs ner. Du prövande troende, din Herre har en flaska med tårar där den helgade bedrövelsens dyrköpta tårar sparas undan, och en bok där dina heliga jämranden räknas. Sakta men säkert, kommer din begäran att få gehör. Kan du inte nöja dig med att vänta lite? Skulle inte din Herres tid vara bättre än din tid?
Sakta men säkert kommer han visa sig och ge dig tröst, så att din själ blir glad och får dig att lägga bort din långa väntans säck och aska, och iklä dig förverkligandets scharlakansröda och fina sidenklädnader.
