För sju år sedan var min hustru gravid i femte månaden. Vi var på väg till ett ultraljud för att se på vårt barn, och läkarna skulle kontrollera att allt utvecklades i normal takt. Vi hade varit på ultraljud vid tre tidigare tillfällen med våra andra barn och såg nu framåt mot ytterligare ett. Alla våra barn hade fötts friska, och vi räknade med att ultraljudet skulle vara snabbt avklarat.

När vi mötte läkaren och ultraljudspersonalen beskrev de det som de såg som “ert barn”. De måste ha sagt detta 50 gånger, saker som ”ert barns hand” och ”ert barns hjärta”.

Plötsligt förändrades något.

En annan läkare hämtades till rummet, och under flera minuter stirrade han på barnets hjärta. Det var helt tyst i rummet. Jag kunde se att min fru började bli upprörd, men själv förstod jag inte vad som hände och tyckte att hon överreagerade. Oj, vad fel jag hade. Läkaren talade om för oss att det fanns en tumör på vårt barns hjärta, och började förbereda oss för de tänkbara scenarier som vi nu kunde ställas inför.

Då sa läkaren: ”Om fostret är onormalt, och det skulle innebära problem för er i ert livspussel, så finns det alternativ.”

Inte längre ett barn?

Denna språkliga glidning säger mycket. Just då var jag alltför chockerad för att bemöta det, men senare slog det mig vad läkaren hade gjort. Barnet som min hustru bar inom sig var bara ett barn så länge vi ville behålla det. Mer än 4000 barn aborterades i USA denna dag och vi gavs nu alternativet att utöka detta antal med ytterligare ett barn. Vi hade rätten att avgöra om det här barnet skulle tillåtas leva. Ville vi inte ha barnet var det bara ett foster.

Djupt inom oss har vi alla en självisk sida. Vi intalar oss att det finns saker vi aldrig skulle göra, oavsett situation. Men helt plötsligt befinner man sig i just den situationen, och då börjar man vackla. Du tänker själviska tankar. Barnen begränsar oss ju, trots allt. Ett barn med särskilda behov skulle på ett drastiskt vis förändra våra liv. ”Nätdoktorerna” gav oss inte mycket hopp om att vårt barn var friskt.

I det ögonblicket förstod jag, på ett helt nytt sätt, föräldraskapets glädje i att få ge upp sin egen tid. Jag har mött många underbara familjer med barn som har särskilda behov, men jag undrade om jag skulle klara av uppgiften. Skulle jag, trots min teologi, vara redo att döda mitt barn? Skulle jag argumentera för att mitt barn ändå inte skulle få något bra liv, eller att mina andra barns liv skulle påverkas så negativt att mitt beslut handlade om ”att lägga livspusslet”?

Lärdomar

Tre veckor senare var det dags för ny ultraljudsundersökning. Utväxten på hjärtat var ingen tumör, utan en normal variation. I läkarens ögon var fostret återigen ett barn. I våra ögon hade inget förändrats. Jag ställdes aldrig inför valet att i skarpt läge verkligen välja livet, å andra sidan var det från början inte ett val som var mitt.

Min son närmar sig nu sin 7-årsdag, och jag har många gånger funderat över den här händelsen. Jag är fortfarande i chock över vad som hände den där dagen – inte av överraskning, utan snarare av sorg och avsky. Efter att jag och min hustru under åren som gått har begrundat vad som skedde och vad som sades, har vi känt oss starkt manade att stödja “Right to Life”-rörelsen.

Här är några saker som även strängt upptagna människor kan göra i kampen för de ofödda barnens liv.

Be

Be för mödrar som överväger att göra abort, för familjer som vill adoptera barn, och för läkare som livnär sig på att abortera barnen.

Engagera dig

Delta i en “Right to Life”-march. Diskutera med dina mer abortvänliga vänner med sansade och förnuftiga argument. Scott Klusendorfs bok “The Case for life: Equipping Christians to Engage the Culture” kan hjälpa dig med detta.[1] Det bästa argumentet är enkelt: Fråga vänligt personen som du diskuterar med vad de tycker att det som modern bär på är för något. Deras svar hjälper dig sedan vidare i diskussionen. Du vet aldrig hur du genom att övertyga en enda person kan påverka.

Var generös

Fundera över att skänka pengar till ett graviditetscenter för att bekosta ultraljudsutrustning, eller hjälp ett par att betala sina kostnader för en adoption.

Hjälp till att slå hål på myten att kristna slutar bry sig om bebisar i samma ögonblick som de föds. Förvånansvärt många människor tror detta.

Överväg att bli foster- eller adoptivförälder

Jag har vänner som har adopterat barn födda av unga tonårsflickor, som trots sina föräldrars protester valt att föda barnet. Vår familj har fått glädjen att ha flera fosterbarn, som vi fått till oss några dagar efter att de fötts. Vi har älskat dem djupt, samtidigt som vi har försökt ta död på myten att kristna slutar bry sig om barn efter att de har fötts. Vi har fått många tillfällen att på ett naturligt sätt berätta om Jesus i samband med att vi har fått ta emot barnen i vårt hem.

Kyrkor som medvetet arbetar med detta skapar en kultur som gläder sig över och uppmuntrar familjer att adoptera eller ta hand om fosterbarn.

Älska dina egna barn väl

De är små avbilder av vår Skapare, och i behov av en stor och nådefull Frälsare. Jag vill inte bli känd som någon som talar varmt om ofödda barn, men inte tar hand om mina egna barn.

Gör mer

Finns det något mer som kan göras? Ja! Medan vi sörjer Roe v. Wade[2], och det som nyligen hänt i New York, låt oss på olika vis engagera oss för de ofödda; identifiera orsaker till att människor överväger abort, utbilda apologeter till att försvara de ofödda, skapa övertygande informationsmaterial, hjälpa barn som behöver beskydd, öppna våra hem för föräldralösa, rösta fram lagstiftare som vill stoppa abort, och mycket annat.[3]

Vi kan inte göra för mycket i den här frågan.

---

[1] På svenska finns boken Till de oföddas försvar av Randy Alcorn utgiven av Timoteus Förlag.

[2] Ett av USA:s mest kända rättsfall, som 1973 etablerade rätten till fri abort i samtliga amerikanska delstater.

[3] Besök också gärna MRO’s (Människorätt för Ofödda) hemsida, eller deras sida på Facebook.