Det här är del 2 i en tvådelad bibelteologi om omvändelse. Klicka här för del 1.

Omvändelse kan definieras som att man vänder sig bort från synd till Gud. Kanske är den klassiska versen som fångar den här definitionen Första Tessalonikerbrevet 1:9: ”De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden.” Här ser vi tydligt omvändelsens två ingredienser, att man vänder sig till Gud och att man vänder sig bort från avgudar.

OMVÄNDELSE I NYA TESTAMENTET: FRÅN LÖFTE TILL VERKLIGHET

Berättelsen om Guds triumf över ormen som utlovades i Gamla testamentet (1 Mos 3:15) blir en verklighet i Nya testamentet. Gamla testamentet gav löfte om ett nytt förbund, en ny skapelse, ett nytt uttåg och nya hjärtan åt Guds folk. Och uppfyllelsen av alla dessa löften började med Jesu Kristi liv, död och uppståndelse som förkunnas i Nya testamentet.

Omvändelse i synoptikerna

I de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) sammanfattas det Guds frälsande verk som utlovats i Gamla testamentet med termen ”Guds rike.” Guds rike spelar en central roll i synoptikerna men vi måste också förstå att riket kallar till omvändelse. Omvändelsen består huvudsakligen av två delar, dels av att man ångrar sig och vänder sig bort från sin synd, och dels av tro. Som vi läser i Mark 1:14–15: ”Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. Han sade: ’Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!’” (jmf Matt 4:17). De goda nyheterna om befrielse från fångenskap som Jesaja förkunnade, de goda nyheterna om uppfyllelsen av Guds frälsande löften, kommer endast dem till del som omvänder sig från sina synder och tror på evangeliet.

Evangeliet i synoptikerna kretsar kring Jesu död och uppståndelse eftersom Jesu passionsberättelse och uppståndelse dominerar i berättelsen, i samtliga tre böcker. Passionsberättelsen är berättelsens höjdpunkt! Det finns inget rike utan korset. Jesus kom för att ”frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21) och denna frälsning förverkligas endast genom att han gav ”sitt liv till lösen för många” (Matt 20:28; jmf Mark 10:45). Somliga som talar om Guds rike säger inte mycket om omvändelse, men det behövs bara en snabb blick på de synoptiska evangelierna för att inse att omvändelse är avgörande. Det går inte att komma in i Guds rike utan omvändelse (jmf Mark 10:17–31).

Omvändelse hos Johannes

Omvändelsens centrala ställning blir även tydlig i Johannesevangeliet. Johannes skrev faktiskt sitt evangelium för att människor skulle ”tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn” (Joh 20:31). Johannes använder verbet ”tro” 98 gånger i evangeliet och visar därigenom hur viktigt detta tema är. Tron är inte heller något passivt hos Johannes. Johannes använder en rad olika termer för att stryka under hur djup och verksam tron är: att tro är som att äta, dricka, se, höra, förbli, komma, träda in i, ta emot och lyda. Omvändelsens radikala natur uttrycks genom de olika verb som Johannes använder för att beskriva vad det innebär att tro på Jesus som Messias. Omvändelsen är således själva hjärtat i Johannesevangeliets budskap. Evigt liv (liv i den kommande tidsåldern) tillhör dem som tror på Jesus som ”Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Med andra ord kommer endast de som har omvänt sig att bli delaktiga av och få njuta av det eviga livet.

Omvändelse och Riket i Apostlagärningarna

Av det vi nu sagt framkommer tydligt att omvändelse innehar en central roll i evangelierna. Samma slutsats kan vi dra från Apostlagärningarna. I Apostlagärningarna finner vi en rad predikningar där evangeliet förklaras för åhörarna (t ex Apg 2:14–41; 3:11–26; 13:16–41). Åhörarna blir ofta kallade att omvända sig (Apg 2:38; 3:19; 8:22; 17:30; 26:20), vilket också definieras som att man ”vänder sig till” Gud (Apg 3:19; 9:35, 40; 11:21; 14:15; 15:19; 26:18, 20; 28:27). Evangeliebudskapet inkluderar en angelägen och innerlig kallelse till att vända sig bort från synden och sitt gamla liv. Samtidigt uppmanas de som hör de goda nyheterna att förtrösta och utöva tro (Apg 16:31; 26:18). Ordet ”troende” används faktiskt nästan 30 gånger i Apostlagärningarna för att beskriva de kristna, vilket indikerar att tron utmärker dem som tillhör Kristus.

Det är knappast överraskande att omvändelse spelar en huvudroll i Apostlagärningarna eftersom boken beskriver hur evangeliet breder ut sig från Jerusalem till Rom (Apg 1:8; jmf 1:6; 14:22). Vi bör också lägga märke till att Guds rike är ett stort tema i Apostlagärningarna. Det fungerar som en ram för boken genom att det återfinns både i början (Apg 1:2) och i slutet (Apg 28:31). Paulus predikade riket i Rom (Apg 20:35; 28:23, 31) och Filippus ”förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn” (Apg 8:12) och demonstrerade därmed att riket kretsar kring evangeliet. Det evangelium som proklamerades kallade åhörarna, som vi såg ovan, till att omvända sig och tro. Därmed har vi ännu ett belägg för att omvändelse är avgörande för all förkunnelse om riket. Att världen ska återupprättas till Guds styre är de troendes härliga hopp, men endast de som har omvänt sig och trott kommer att få njuta av den nya värld som kommer. De som vägrar tro kommer, som Apostlagärningarna ofta betonar, att dömas.

Omvändelse hos Paulus

Paulus använder inte ofta termen Guds rike, men hans eskatologiska världsbild är välkänd och den stämmer överens med rikets eskatologiska karaktär. I likhet med evangelierna proklamerar han en redan/ännu inte-eskatologi. De flesta forskare skulle hålla med om att tro och omvändelse är avgörande teman i de paulinska breven. Paulus undervisar ofta om att rättfärdiggörelse och frälsning erhålls genom tro allena (jmf Rom 3:21–4:25; 9:30–10:17; 1 Kor 15:1–4; Gal 2:16–4:7; Ef 2:8–9; Fil 3:2–11). Han använder inte ordet omvändelse lika ofta, men det är inte helt frånvarande (jmf Rom 2:4; 2 Kor 3:16; 1 Tess 1:9; 2 Tim 2:25). Paulus använder många termer för Guds frälsande verk i Kristus, inklusive frälsning, rättfärdiggörelse, återlösning, försoning, adoption, blidkande och så vidare. Det är obestridligt att Guds frälsande verk i Kristus spelar en avgörande roll i paulinsk teologi men att frälsningen endast ges åt dem som tror, åt dem som är omvända.

Enligt Paulus väntar de troende ivrigt på att Jesus Kristus ska komma tillbaka och upprätta skapelsen (jmf Rom 8:18; 1 Tess 4:13–5:11; 2 Tess 1:10) och likväl kommer endast de som är omvända att tillhöra den nya skapelsen. Därför arbetar Paulus intensivt för att sprida evangeliet till hedningarna (Kol 1:24–2:5) och strävar efter att ta evangeliet till dem som aldrig har hört (Rom 15:22–29), så att de ska komma att tillhöra de frälstas skara.

Omvändelse i de allmänna breven

De övriga breven i NT är enstaka skrifter som tar itu med specifika situationer. Likväl ser vi tydligt hur de betonar omvändelse. Så läser vi till exempel i Hebreerbrevet att endast de som tror och lyder kommer att gå in i den vila som väntar Guds barn (Hebr 3:18–19; 4:3; 11:1–40). Jakob har ofta missförståtts, men rätt tolkad undervisar han att en tro som leder till omvändelse är nödvändig för att bli rättfärdiggjord (Jak 2:14–26). Även Petrus undervisar att frälsning sker genom tro (1 Petr 1:15; 2 Petr 1:1) och Johannes första brev skrevs för att ge de troende visshet om att de har evigt liv (1 Joh 5:13).

Omvändelse i Uppenbarelseboken

Berättelsen når sin höjdpunkt i Uppenbarelseboken och försäkrar där de troende om att Guds rike, som redan har kommit i Jesus Kristus, kommer att fullbordas. De som utövar ondska och kompromissar med Odjuret kommer att dömas för evigt, men de som håller ut till slutet kommer att gå in i den himmelska staden, som är det nya Jerusalem. Uppenbarelseboken betonar att endast de som omvänder sig (Upp 2:5, 16, 21–22; 3:3, 19; 9:20–21; 16:9, 11) kommer att finna livet.

INTE DET CENTRALA TEMAN, MEN AVGÖRANDE FÖR HELA BEÄRTTELSEN

Låt oss summera genom att fastställa att omvändelse visserligen inte är Skriftens centrala tema. Troende skapades för att förhärliga Gud och njuta av honom för evigt, och vi njuter av honom och förhärligar honom både i den här världen och i den kommande.

Likväl är omvändelse grundläggande och avgörande för berättelsen, eftersom endast de omvända kommer att ha del i den nya skapelsen. Människor måste vända sig bort från synd till Gud för att bli frälsta. De måste omvända sig från sina synder och tro på evangeliet om Jesus Kristus, att han blev korsfäst och har uppstått. Det kommer inte att vara mycket till tröst på den yttersta dagen för någon som har bidragit på ett litet eller till och med ett betydelsefullt sätt till att förbättra den här världen (även om det varit till hjälp), om denne inte är omvänd.

Detta är del 2 av en tvådelad teologisk utläggning om omvändelse. Klicka här för del 1.

Copyright 2020 9Marks. Used by permission.

Website:  www.9Marks.org