I en predikan under det första Stora uppvaknandet, blottlade George Whitefield de fyra arkeologiska lager som alltid finns i en sann omvändelse. Utifrån texten ”De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: ’Allt står väl till, allt står väl till’. Men allt står inte väl till” (Jer 6:14) predikade Whitefield om att vi, innan vi kan säga att allt står väl till i våra hjärtan, måste:
Ett: ”Komma att se, känna, gråta, klaga, över era begångna brott mot Guds lag.” Realismen gryr. Ärlighet. Förkrossad självinsikt. ”Har ni någonsin känt grämelse när ni påmints om era synder? Har era synders börda varit outhärdlig för era tankar? Har någonting sådant någonsin gått mellan Gud och era själar? Om inte, för Jesu Kristi skull, kalla er inte kristna.”
Två: ”Övertygas om grunden till alla dina överträdelser. Och vad är den? Jag syftar på arvsynden.” Vi inser att, även när vi inte handlat efter våra impulser, är själva det faktum att våra hjärtan sätter sig upp mot Gud, fördömande. Allt hopp till jaget skalas bort. ”När syndaren först uppväcks, börjar han undra ’Hur kom jag att bli så ond? Guds Ande slår då till och visar att han till naturen inte har någonting gott i sig.”
Tre: ”Bekymras över hur syndiga era utförda plikter och prestationer är, även när de varit som bäst.” Vår rättfärdiga självbild börjar nystas upp – våra ursäkter, rationaliseringar, rättighetsanspråk. Varje tillflykt vi uppfunnit åt oss själva kollapsar. ”Ni måste komma att se att Gud kan fördöma er för den bästa bön ni någonsin lagt fram. Även när vi utfört våra plikter så gott vi kunnat har vi begått så många praktsynder. Det måste ske en djup överbevisning innan ni kan komma ur er självrättfärdighet; det är den sista avguden som avlägsnas ur hjärtat.”
Fyra: ”Det finns en särskild synd ni måste bli djupt bekymrade över, och jag fruktar att få av er kan tänka er vilken den är. Det är den rådande, den mest fördömliga synden i den kristna världen, och ändå tänker sig den kristna världen sällan att den finns. Och vad kan den månne vara? Det är den som de flesta av er inte tror att ni är skyldiga till – synden som kallas ’otro’.” Att, i praktiken, se Gud som overklig i våra hjärtan, församlingar och strategier. ”De flesta av er har inte ens så mycket tro på Herren Jesus Kristus som djävulen själv har. Jag är övertygad om att djävulen tror mer på Bibeln än vad de flesta av er gör.”
”Och så en till. Innan ni kan säga att allt står väl till i era hjärtan, måste ni inte bara vara övertygade om era begångna synder – såväl som er arvsynd – era självrättfärdighetssynder och otrossynden. Ni måste även ha gjorts kapabla att fatta tag i den fullkomliga rättfärdigheten, den alltillräckliga rättfärdigheten, hos Herren Jesus Kristus. Då ska ni finna, att allt står väl till.”
Select Sermons of George Whitefield, pages 75-95.
Ray Ortlund (ThM, Dallas Theological Seminary; MA, The University of California, Berkeley; PhD, University of Aberdeen, Scotland) är förstepastor i Immanuel Church i Nashville, Tennessee, föreståndare för Renewal Ministries, och rådsmedlem i The Gospel Coalition. Han har författat ett antal böcker, bl. a. Marriage and the Mystery of the Gospel. Han och hans fru, Jani, har fyra barn.
