”Håll din tjänare tillbaka från att begå övermodiga synder.”
Psalm 19:13
Såhär bad ”mannen efter Guds hjärta”. Behövde verkligen den helige David be såhär? Ja, och hur mycket mer behöver då inte vi, som är spädbarn i nåden, en sådan bön!? Det är som om han hade sagt: ”Håll mig tillbaka, så att jag inte rusar med huvudet före över syndens stup”. Vår onda natur är som en ilsken häst, som gärna skenar iväg. Må Guds nåd sätta betsel på den och hålla tillbaka den så att den inte rusar in i olycka. Vad hade inte den bäste bland oss kunnat begå om inte Herren, både i sin försyn och nåd, hade satt tyglar på oss!
Psalmistens bön riktas mot den värsta typen av synd – den som görs medvetet och frivilligt. Även de heligaste behöver ”hållas tillbaka” så att de inte begår de vidrigaste överträdelserna. Det är allvarligt när vi ser aposteln Paulus varna de heliga för att begå de mest avskyvärda synderna. ”Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.” Va!? Behöver de heliga verkligen varnas för sådana synder? Ja, visst gör de det. Även de vitaste kläderna kan bli besudlade av de svartaste fläckarna om deras renhet inte bevaras av Guds nåd. Du som är en mogen kristen ska inte skryta med din erfarenhet; om du ser bort från honom som kan bevara dig från fall, kommer du ju att trilla omkull. Ni, vars kärlek är brinnande, vars tro är konstant, vars hopp är ljust, säg inte: ”Vi ska aldrig synda”, utan ropa snarare: ”Inled oss icke i frestelse”.
Det finns nog med fnöske i hjärtat på den bäste ibland oss för att tända en eld som kommer att brinna ända ner till botten av helvetet, om inte Gud släcker gnistorna i farten. Vem hade kunnat drömma om att den rättfärdige Lot skulle bli funnen berusad, i färd med att begå orenhet? Hasael sa: ”Är din tjänare en hund, att han skulle göra en sådan stor sak?” [alt. övers.] Vi är också benägna att ställa samma självrättfärdiga fråga. Må evig vishet bota oss från självförtroendets galenskap.
