Den 31 oktober 2017 enades vi med miljoner kristna världen runt i firandet av reformationens 500-årsjubileum.
Givetvis är datum av detta slag svåra att fastställa. Vem kan egentligen säga när någonting så stort som reformationen började? Och hur är det med de som arbetade för reformer långt innan 31 oktober 1517? Ändå har protestanter i århundraden instinktivt erkänt att en serie händelser, genom Guds försyn, sattes igång denna dag för 500 år sedan när en tysk professor vid namn Martin Luther publicerade sina nittiofem teser på slottskyrkans port i Wittenberg.
Vi tackar för Luther, även om han hade brister och fel, för den roll han spelade i att sätta igång en reformrörelse som tog fart i det Tysk-romerska rikets städer, spred sig över resten av Europa och nu når till jordens ändar. Varhelst vi finner Skriften allena som den högsta och slutgiltiga auktoriteten, nåden allena som det enda hoppet att uppväcka andligt döda syndare, tron allena som det enda instrumentet genom vilket vi förenas med Kristus och förklaras rättfärdiga genom att tillräknas hans rättfärdighet, Kristus allena som det enda försoningsoffret för vår synd och Gud allena som den högste vi tillber – ja, varhelst vi finner dessa sanningar sjungas, uppskattas och firas, har vi skäl att fröjdas över reformationen.
Men vi gör mer denna dag än att tacka för det förflutna. Vi förundras även över vad vi ser i nuet. Vem, förutom Gud, hade kunnat förutse de landvinningar som evangeliet skulle göra de sista 500 åren – från att reformationsförsamlingar planterats i den Nya världen, till att kristendomen skulle växa explosionsartat i Afrika söder om Sahara, till väckelser i Korea, till uthålligheten och den fantastiska tillväxten hos församlingarna i Kina, till förnyat evangeliskt liv på så vitt skilda platser som Australien, Arabiska halvön, Brasilien och Indien? Vem, förutom Gud, hade kunnat veta att Bibeln, när den väl blivit översatt till engelska, tyska och franska, också skulle bli översatt till albanska, kambodjanska, japanska, ndonga, navajo, swahili och pitjantjatjara? Vem, förutom Gud, hade kunnat ana att de goda nyheterna om rättfärdiggörelsen av tron allena, på Kristus allena, genom nåd allena skulle bli tillgängliga för fler människor på fler platser än någonsin tidigare – i och med flygplanens, radions och Internets ankomst? Herren har gjort detta, underbart är det i våra ögon (Ps 118:23).
Samtidigt blundar vi inte för kyrkans utmaningar: sekulariseringen i de länder som tidigare präglats av kristendomen, motståndet mot biblisk ortodoxi i väst och ökande våld mot kyrkan i delar av Mellanöstern, Nordafrika och Sydasien. Teologisk irrlära råder på alltför många platser, precis som malande fattigdom (å ena sidan) och förmögen likgiltighet (å andra). Och detta för att inte tala om ökande rasspänningar, utbredd nominalism och den svåra situationen för de miljarder som inte har någon tillgång till evangeliet.
Men Skriften säger att Guds Ord inte bär bojor (2 Tim 2:9). Vad vi vet från Bibeln och har sett i historien – att evangeliet är Guds kraft till frälsning (Rom 1:16) – förväntar vi oss att se under åren framför oss. Vi förlitar oss inte på oss själva eller våra verksamheter. Vi är endast en ånga, en dimma som dyker upp och sedan försvinner (Jak 4:14). Vi kommer inte att förändra världen, eller ens ett enda människohjärta, men vi känner Den som kan och gör det. Den Gud som Luther förkunnade är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, och även vår Gud. Även om kulturer förändras och församlingen ibland följer efter, förändras inte församlingens Huvud. Han är densamme igår, idag och för evigt (Hebr 13:8).
Därför, på denna betydelsefulla dag då vi firar evangeliets återupptäckt och den sanna tillbedjans återtagande, viger vi oss än en gång till att tillbe vår treenige Gud och med glädje förkunna hans evangelium. Och om Herren skulle dröja ännu ett halvt millennium, är vår bön, först och främst, inte för en ny Luther, utan för att vi ska bli verktyg i Herrens händer, precis som Luther var.
Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet (Jes 40:8).
Kevin DeYoung, ordförande i styrelsen för The Gospel Coalition, å The Gospel Coalitions rådsförsamlings vägnar