”Jag är en ros i Saron.”
Höga visan 2:1
Vad än det må finnas av skönhet i den materiella världen, äger Jesus Kristus allt det i den andliga världen tio gånger om. Bland alla blommor anses rosen vara den ljuvligaste, men Jesus är oändligt mycket vackrare i själens trädgård än vad rosen någonsin kan vara i jordens trädgårdar. Han tar förstaplats som den skönaste bland tio tusen. Han är solen och alla andra är stjärnorna; himlarna och dagen är mörk i jämförelse med honom, för Kungen i sin skönhet överglänser allt.
”Jag är en ros i Saron.” Detta var den bästa och mest sällsynta av alla rosor. Jesus är inte vilken ros som helst, han är ”Sarons ros”, precis som han kallar sin rättfärdighet för ”guld” och sedan tillägger ”guld från Ofir” – det bästa av de bästa. Han är absolut underbar och underbarast i superlativ. Det finns en mångfald i hans behag. Rosen är en fröjd för ögat, och dess doft är behaglig och uppfriskande; på samma sätt finner vart och ett av själens sinnen – både smaken, känslan, hörseln, synen och det andliga luktsinnet – sin fulla tillfredsställelse i Jesus. Även minnet av hans kärlek är ljuvligt.
Ta Sarons ros och plocka blad efter blad, lägg sedan bladen i minnets burk, så kommer du finna att varje blad fortfarande doftar gott långt därefter och fyller huset med parfym. Kristus mättar den mest utbildade andes mest raffinerade smak till fullo. Den störste parfymkännaren nöjer sig väl med rosen: och när själen har nått sin högsta nivå av sann smak, kommer hon ändå att vara nöjd med Kristus. Nej, än mer, hon kommer ännu bättre att kunna uppskatta honom.
Inte ens självaste himlen äger någonting som överträffar Sarons ros. Vilken symbol kan helt ge rättvisa åt hans skönhet? Mänskliga ord och jordborna ting räcker inte till att berätta om honom. Jordens mest utsökta behag tillsammans kan endast svagt avbilda hans överflödande dyrbarhet. Välsignade ros, blomma i mitt hjärta för evigt!
