På Thanksgiving för nio år sedan fick jag ett epilepsianfall. Det visade sig att jag hade en tumör på min högra hjärnhalvas frontallob. Den 4 december skar kirurgerna bort tumören. Jag var 34 år gammal.

Jag vaknade efter operationen med viss svaghet på min vänstra sida. Jag blev utsläppt från rehabiliteringen den 16 december med ett grovt ärr på huvudet och jag började tappa håret. Framför mig hade jag 18 månader av högintensiv kemo- och strålterapi.

Min första utflykt efter detta hade jag en vecka senare då jag gick på julaftonsgudstjänsten i min församling. När jag satt där längst bak i byggnaden kunde jag knappt hålla mig samman.

”Några år kvar att leva”

Det är svårt att behärska sig när man just fått höra orden ”Du har några år kvar att leva”. Det var en svår jul för hela vår familj. Jag undrade om den skulle bli min sista. De undrade om den skulle bli min sista.

Men det var okej.

Det var okej för att tumören som förstörde julen och hotade att ta livet av mig inte tog bort mitt hopp. Skönheten med den första julen är att Gud lade ner ett ankare för våra själar, oavsett våra omständigheter.

Och det fina med julen är att den bara är början på historien – inte slutet. Historien slutar inte med ett barn i krubban eller en man på ett kors, eller ens med en tom grav i sidan av berget.

Historien är inte över. Den slutar en dag som ännu inte kommit, när den bebisen, som nu är en man och himlens Härskare, återvänder till denna värld och säger: ”Se, jag gör allting nytt” (Upp 21:5).

Den dagen som vi alla suktar efter – då allting blir gjort fullkomligt – är på väg. Men det sker inte på julafton i år, nästa år eller något år. Det sker när universums Konung återvänder. På den dagen kommer, för alla som känner honom och ser fram emot hans ankomst, den fullkomlighet som vi alla söker. På den dagen kommer det inte finnas någon mer depression, ingen mer ångest, ingen mer förlust och ingen mer hjärntumör.

Allt som är sorgligt, mörkt och som gått fel kommer inte längre kommas ihåg. Allt som varit förvirrande, alla de gånger vi undrat var Gud varit, kommer försvinna. Nu lever vi upptryckta mot en glasmålning och det enda vi kan se är bitar av ojämnt glas. Men då, kommer vi kunna stå tillräckligt långt bak för att se all dess skönhet.

Julen är början på den berättelsen. Sedan den julen tillbringades med ”Du har några år kvar att leva” som snurrade runt i mitt huvud, har jag älskat julen ännu mer. Julen har kommit att bli ännu bättre för mig då jag börjat uppskatta att julen är när Gud blev inblandad, gav mig hopp och visade att han är värd att lita på. Jag älskar julen, hela året runt. Och ja, jag älskar att ta fram julpyntet långt innan december börjar.

Största julklappen

Att kemo- eller strålterapin skulle lyckas var ingen garanti. Biverkningarna var ofta riktigt otäcka. Jag bad att Gud skulle hjälpa mig fortsätta veta att han var värd att lita på. Jag bad att Gud skulle hjälpa min familj. Jag bad att Gud skulle hela mig. Och efter nio månader kom hjärnröntgenbilderna och allt såg bra ut. Efter ett par turer till genom kemoterapin blev jag friskförklarad. Tumören var borta.

Följande november kom Laurens styvmormor på thanksgivingmiddag och hade med sig en julklapp. Denna present fick ligga ensam på en hylla i vardagsrummet en hel månad, och bara vänta på att bli öppnad. Audrey var 8 då och brukade stå och stirra på den. Även om tv:n var på bara glodde hon på julklappen. Det var någonting otåligt i henne, som sa ”Jag kan knappt bärga mig förrän jag får öppna den”.

Men för två millennier sedan kom Gud till denna värld. Han gav denna värld en present – sig själv. Han kom som en människa, en människa som levde, dog, återuppstod och nu härskar i himlen, och som en dag ska komma tillbaka och göra allting fullkomligt för alla som följer honom. Om du tar emot denna gåva har du allt att se fram emot. Du kan alltid veta att dina bästa dagar ligger framför dig. Vad som än pågår i ditt liv kan du se på Jesus med en otålig känsla: ”Jag kan knappt bärga mig förrän han kommer tillbaka.”

Han är nog

Varje december lovar reklamerna oss att vi kan få det fullkomliga. Men aldrig kommer någonting verkligt fullkomligt på julen – och den varar verkligen inte. Men ändå kan vi få det fullkomliga, för evigt – när Jesus kommer tillbaka. Så denna tid kan du verkligen finna allt du vill ha – inte genom att se till julen utan bortom den, till det att han som kom den första julen kommer tillbaka.

Den julen då jag hade tumören kom det tonvis med snö, riktig kramsnö som man faktiskt kan bygga saker av, sådan som vi aldrig får i Texas. På juldagen var barnen ute och lekte. Jag kunde inte göra någonting eftersom jag just genomgått hjärnoperationen. Efter en sådan sak vill man inte halka på isen. Allt jag kunde göra var att titta på inifrån huset, en aning omtöcknad.

Men en sak kan jag säga. Jesus var nog. Han var med mig. Han gav mig tröst. Han gav mig glädje. Han gav mig frid. Han gav mig hopp.

Och jag kan säga detta: att ha en hjärntumör visar vad som är viktigt och värt att fira. Nu pyntar vi redan i november och tittar på filmen Elf tidigt.

Jag vet inte hur ditt år har varit eller vad för sorts jul du väntar dig. Kanske har det varit ett riktigt ”Gläd dig, du jord”-år.  Kanske din jul kommer bli fantastisk. Kom ihåg att detta bara är skuggan av vad som kommer när Jesus återvänder, för alla de som välkomnat honom i sina liv som Konung och bett honom bjuda dem in i hans evighet. Prisa Gud, njut av julen … och se bortom den.

Se framåt

Eller så kanske du känner dig utslagen och illa tilltygad. Kanske detta är din första jul utan din äkta hälft. Eller så är du ensam. Eller så kan du inte komma dit du vill i livet. Eller så brottas du. Eller så är du sjuk eller någon du älskar är sjuk. Eller så hände någonting i år som gjort att du ser hur bräckligt allting är. Kom ihåg – detta är inte allt som finns. Gud är inblandad i den här världens röra för att sedan kunna dela med sig av sin glädje till dig och en dag föra dig in i hans fullkomlighet. Bjud in honom, fortsätt gå igenom dalarna och topparna i detta liv tillsammans med honom … och se framåt.

Julen är snabbt slut varje år. Det vi ser fram emot ligger snart bakom oss. Men du kan se fram emot en dag som aldrig tar slut och en framtid som aldrig sviker. Pyntet packas ner. Men detta år behöver hoppet och glädjen inte packas ner. Du kan se den Gud som kom och låg i krubban. Och du kan se fram emot den dag då han kommer tillbaka.

Och du kan få en ännu bättre jul.

Red anm: Denna artikel är ett bearbetat utdrag ur Matt Chandlers bok, An Even Better Christmas: Joy and Peace That Last All Year (The Good Book Company, 2018).