”Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren.”
3 Mos 13:13
Det är märkligt att denna föreskrift kommer här, men det finns visdom i den. Sjukdomens utslag visade på att tillståndet var stabilt. Det är bra om vi denna afton ser på den bildliga innebörden i denna egendomliga regel. Även vi har ju spetälska och kan läsa lagen om spetälska på ett sådant sätt att vi förstår hur den stämmer in på oss själva.
När en människa ser sig själv vara helt igenom förlorad och fördärvad, täckt över hela kroppen med syndens orenhet, och ingen kroppsdel är fri från smittan; när hon slutar hävda att hon har någon egen rättfärdighet och bekänner sig skyldig inför Herren – då är hon ren genom Jesu blod och Guds nåd.
Dold, oberörd, obekänd laglöshet är den sanna spetälskan, men när synden ses och känns, har den fått dödsstöten, och Herren ser med barmhärtig blick på själen som slagits av den. Ingenting är dödligare än självrättfärdighet, eller hoppfullare än förkrosselse. Vi måste bekänna att vi inte är ”annat än synd”, ingen annan bekännelse är hela sanningen; och om den helige Ande verkar i oss och överbevisar oss om synd kommer det inte vara svårt att göra ett sådant erkännande – det kommer uppstå spontant från våra läppar.
Vilken tröst denna text har till verkligt uppväckta syndare: just det som gjort dem så bedrövligt modfällda förvandlas här till ett tecken och symtom på ett hoppfullt tillstånd! Innan man klär på sig måste man klä av sig; det första när man bygger är att gräva ut grunden – och en ordentlig insikt om synd är ett av de tidigaste verken av nåd i hjärtat. O du stackars spetälske syndare, utan någon frisk fläck på kroppen! Låt texten inge mod i dig, och kom som du är till Jesus.
Vår skuld må vara vad den är, än liten eller stor,
Av Herren den förlåten blir som fattig honom tror.
När vi ej kan betala, då sätts själen på fri fot,
Men tror vi att vi stålar har, betalas ej vår bot.
