“Då hände det sig en kväll när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på taket till det kungliga palatset.”
— 2 Sam 11:2
Det var då David såg Bat-Seba. Vi kommer aldrig bortom räckhåll för frestelsen. Både hemma och borta riskerar vi att möta lockelser till det onda; morgonen börjar med fara och kvällens skuggor lämnar oss fortfarande i osäkerhet. De som Gud bevarar bevaras väl, men ve dem som går ut i världen, eller ens vågar gå i sitt eget hem obeväpnade. De som tror att de är säkra är mer utsatta för fara än andra. Syndens vapendragare är Självförtroendet.
David borde ha ägnat sig åt Herrens strider, men istället dröjde han kvar i Jerusalem och gav sig hän åt njutningsfull vila, för han steg upp från sin bädd på kvällen. Lättja och njutningar är djävulens lakejer, och de finner rikt med byte åt honom. I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna, och obrukad jord ger snart tjocka snår av ogräs och törnen. O om Jesu återhållande kärlek kunde hålla oss aktiva och användbara! När jag ser Israels Kung slöa och lämna sin soffa vid slutet av dagen, och genast falla i frestelse, då måste jag ta varning och låta helig vaksamhet vakta dörren.
Är det möjligt att kungen hade gått upp på hustaket för att dra sig undan och be? Om så var fallet utgör detta en stor varning för oss, så att vi inte räknar med att någon plats, hur hemlig den än är, kan bli en fristad från synden! När våra hjärtan är så lika en krutdurk, och det finns så många gnistor, måste vi använda all varsamhet överallt för att förhindra en eldsvåda. Satan kan klättra upp på tak och gå in i kammare och även om vi kunde stänga ute detta otäcka odjur, räcker våra egna ruttenheter för att bli vår undergång såvida inte nåden förhindrar det. Läsare, akta dig för kvällens frestelser. Var inte för säker. Solen är nere men synden är uppe. Vi behöver en vakt om natten lika mycket som en väktare om dagen. O välsignade Ande, håll oss från allt ont ikväll. Amen.
