“Är det utan orsak som Job fruktar Gud?”
— Job 1:9
Det här var Satans lömska fråga angående denne forna tidens hedersman, men det finns många idag som man med rätta kan ställa denna fråga om, för de älskar Gud i viss mån för att Han låter det gå väl för dem; men ifall det hade gått illa för dem, skulle de ge upp all den tro på Gud, som de skrutit med.
Om de tydligt kan se att det har gått väl för dem efter det att de sagt sig bli omvända, kommer de älska Gud på sitt fattiga, köttsliga sätt; men om de får utstå förföljelse gör de uppror mot Herren. Deras kärlek är till bordet, inte till värden; en kärlek till skafferiet och inte till husets herre.
Men vad gäller den sant kristne, förväntar denne sig att få sin lön i nästa liv, och att genomgå svårigheter i detta. Det gamla förbundet utlovar framgång, men det nya förbundet utlovar motgång. Kom ihåg Kristi ord: “Varje gren i mig som bär frukt”—gör Han vad med? “Rensar han, för att den skall bära mer frukt.” Om du bär frukt måste du genomgå lidanden.
“Ack!” säger du, “vilken fruktansvärd tanke.” Men detta lidande åstadkommer så värdefulla resultat att den kristne som utstår det måste lära sig att glädjas under svårigheter, eftersom när svårigheter omger honom, så ökar också trösten genom Kristus Jesus.
Vila tryggt: Om du är ett Guds barn, blir du inte en främling för spöt. Förr eller senare måste varje guldtacka passera genom elden. Frukta inte, utan gläds istället över att så fruktsamma tider finns i förvar åt dig, för i dem blir du avvand från jorden och gjord lämplig för himlen; du blir befriad från att klamra dig fast vid nutiden, och förd till att längta efter de eviga ting som mycket snart kommer uppenbaras för dig. När det känns som om du för närvarande tjänar Gud för intet, kommer du sedan att fröjdas i den oändliga lönen som hör framtiden till.
