“De ska sjunga om Herrens vägar.”
Psalm 138:5
Det är inte förrän de blivit av med sin börda vid foten på korset som kristna börjar sjunga om Herrens vägar. Inte ens änglarnas sånger känns lika ljuvliga som den första hänförda sången som väller fram ur själens inre hos Guds förlåtna barn. Du vet nog hur John Bunyan beskriver den. Han säger att, när den stackars pilgrimen hade blivit av med sin börda vid korset, tog han tre stora skutt och gick sin väg sjungande:
“Välsignad vare kors och grav!
Dock han välsignad mer,
Som sig i döden för mig gav
Och nu sådan fröjd mig ger!”
Du som är troende – minns du den dag då dina bojor föll av? Kommer du ihåg platsen du befann dig på, när Jesus mötte dig och sa: ”Jag har älskat dig med en evig kärlek. Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln och dina synder som ett tjockt moln. De kommer aldrig mer att hållas emot dig, aldrig någonsin i all evighet.”
Åh, vilken underbar tid det är när Jesus tar bort syndens smärta. Första gången som Herren förlät mig min synd, blev jag så glad att jag knappt kunde hålla mig från att dansa. På vägen hem från huset där jag hade blivit frälst tänkte jag att jag måste tala om för stenarna på gatan om hur jag blivit befriad. Min själ var så full av glädje att jag ville berätta för varje snöflinga som föll från himlen, om Jesu underbara kärlek, som hade utplånat synderna från en av de största upprorsmakarna.
Men det är inte bara i början av det kristna livet som troende har skäl att sjunga. Så länge de lever upptäcker de ständigt nya skäl att sjunga om Herrens vägar. Allteftersom de får erfara hans kontinuerliga nåd blir de ledda att säga: “Jag vill alltid prisa Herren, hans lov ska ständigt vara i min mun.” Broder, se till att du gör prisar och upphöjer Herren denna dag.
”När vi i denna öken gå,
Låt var ny nåd en ny sång få.”
