Spurgeon-andakt: Guds gode Ande

Spurgeon-andakt: Guds gode Ande

“Din gode Ande.”

Nehemja 9:20

 

Vi syndar ofta, alltför ofta, genom att glömma av den helige Ande. Det är ren dårskap och otacksamhet. Han förtjänar att behandlas väl av oss, för han är god, överlägset god. Eftersom han är Gud, är han god till sitt väsen. Han delar den trefaldiga benämningen ”Helig, helig, helig”, som stiger upp till den Treenige Jahves tron. Oblandad renhet, sanning och nåd är han.

Han är god i välvilja, och står ömsint ut med vår envetenhet, stretar med våra upproriska viljor; uppväcker oss från vår död i synden och tränar oss sedan inför himlen som en kärleksfull amma fostrar sitt barn. Hur generös, förlåtande och ömsint är inte denna tålmodige Guds Ande.

Han är god i handling. Alla hans verk är goda i den allra högsta grad: han föreslår goda tankar, manar till goda gärningar, uppenbarar goda sanningar, tillämpar goda löften, bistår i goda uppnåenden, och leder till goda resultat. Det finns inget andligt gott i hela världen som han inte är upphov till, och som han inte bevarar. Himlen själv kommer att ha hans verk att tacka för att dess återlösta invånare blivit fullkomnade.

Han är god i sin tjänst. Vare sig det är som Tröstare, Lärare, Vägledare, Helgare, Livgivare eller Förebedjare, uträttar han sin tjänst väl, och varje verk utgör det högsta goda för Guds församling. De som låter sig in under hans inflytande blir goda, de som lyder hans impulser gör gott, de som lever under hans kraft får det goda.

Låt oss därför bemöta en så god person på ett tackamt sätt. Låt oss visa hans person vördnad och dyrka honom som Gud, över alla, välsignad i evighet; låt oss erkänna hans makt och vårt behov av honom, genom att vänta in honom i alla våra heliga företag; låt oss söka hans hjälp varje timme, och aldrig bedröva honom; och låt oss tala om hans lov närhelst vi får tillfälle.

Församlingen kommer aldrig att frodas förrän hon mer vördnadsfullt sätter tilltro till den helige Ande. Han är så god och vänlig, att det i sanning är sorgligt att vi så skulle bedröva honom, genom att ringakta och förbise honom.