“Stå upp, och gå er väg.”
Mika 2:10
Timmen närmar sig då budet kommer till oss, som kommer till alla – ”Stå upp, och gå er väg, från det hem där ni bott, från den stad där ni gjort era affärer, från din familj, från dina vänner. Stå upp, och ta er sista färd.” Och vad vet vi om färden? Och vad vet vi om landet vi ska till? Vi har läst lite om det, och en del har uppenbarats för oss genom Anden; men vi vet ändå så lite om framtidens nejder!
Vi vet att det finns en svart och stormig flod kallad ”Döden”. Gud bjuder oss att korsa den, och lovar att vara med oss. Och efter döden – vad kommer då? Vilken undervärld kommer att öppnas för våra förvånade ögon? Vilken härlig vy kommer att bredas ut inför vår åsyn? Ingen resenär har någonsin kommit tillbaka för att berätta. Men vi vet tillräckligt om det himmelska landet för att välkomna vår kallelse dit med fröjd och glädje.
Dödens resa må vara mörk, men vi kan gå fram på den utan att vara rädda, då vi vet att Gud är med oss, där vi går igenom den dystra dalen, och därför behöver vi inte frukta något ont. Vi ska skiljas från allt det vi känt och älskat här, men vi ska gå till vår Faders hus – till vår Faders hem, där Jesus är – till den kungliga ”staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat”. Detta blir vår sista flytt, till att bo för evigt med honom som vi älskar, mitt ibland hans folk, i Guds närvaro.
Du som är kristen, meditera mycket över himlen, för det kan hjälpa dig att orka kämpa vidare och glömma mödan på vägen. Denna tåredal är blott en liten gångstig till det bättre landet: denna värld av ve är blott ett trappsteg till en värld av sällhet.
Bered mig, Herre, i din nåd,
för ljusets salar där.
Och bjud min ande upp i skyn
med himlakörens här.
