“Er himmelske Fader.”
— Matt 6:26
Guds folk är Guds barn i dubbel bemärkelse, av skapelsen är de Hans avkomma, och genom adoptionen i Kristus är de Hans söner. Därför har de förmånen att kalla Honom: “Fader vår, som är i himlen.”
Fader! Åh, ett så dyrbart ord! Här finns myndighet: “Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig?” Om ni är söner, var är er lydnad? Här finns ömhet, blandad med myndighet; en myndighet som inte retar fram upproriskhet; en begärd lydnad som ges med glädje—som inte skulle hållas tillbaka även om den kunde. Den lydnad som Guds barn ger åt Honom måste vara kärleksfull lydnad. Tjäna inte Gud som slavar under slavdrivarens slit, utan skynda på Hans budords stig eftersom det är er Faders stig. Överlämna era kroppar som vapen åt rättfärdigheten, för er Faders vilja är rättfärdighet, och Hans vilja bör vara Hans barns vilja.
Fader!—Här finns ett kungligt attribut så ljuvligt insvept i kärlek, att när vi skådar in i Kungens ansikte, glömmer vi bort Hans krona, och Hans spira blir inte en järnspira, utan en nådens silverspira—ja, spiran tycks försvinna i den ömsinta handen på Han som bär den. Fader!—Här finns heder och kärlek. Hur stor är en Faders kärlek till Hans barn! Det som vänskap inte kan göra, och som idel välvilja inte försöker sig på, måste en faders hjärta och hand göra för sina söner. De är Hans avkomma, Han måste välsigna dem; de är Hans barn, Han måste visa Sig stark till deras försvar. Om en jordisk fader vakar över sina barn med oavbruten kärlek och omsorg, hur mycket mer gör inte vår himmelske Fader det?
Abba, Fader! Den som kan säga detta har gett ifrån sig bättre musik än keruber och serafer kan åstadkomma. Det finns en himmel i djupet av detta ord—Fader! Där finns allt jag kan be om; allt mina nödsituationer kan kräva; allt mina önskningar kan begära. Jag har allt i allt för all evighet när jag kan säga: “Fader.”
