“Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebréerbrevet 9:22
Detta är den orubbliga sanningen. Inga av de judiska ceremonierna tog bort synd, inte ens symboliskt, utan någon blodsutgjutelse. På inga sätt och vis kan synd förlåtas utan ett sonande offer. Det kan alltså inte finnas något hopp för mig utanför Kristus; för det finns ingen annan blodsutgjutelse som alls är värd att tänka på som soning för synd. Så, tror jag på honom? Har hans försonande blod verkligen blivit min själ tillgodoräknat?
Alla människor är på samma nivå när det gäller deras behov av honom. Hur moraliska, generösa, älskvärda eller patriotiska vi än är, kommer regeln inte ändras för att göra undantag för oss. Synden kommer inte vika för någonting mindre kraftfullt än hans blod, som Gud har ställt fram som blidkning. Vilken välsignelse att detta enda sätt att bli förlåten finns! Varför skulle vi leta efter någonting annat?
Människor som endast har en formell religion kan inte förstå hur vi kan glädjas över att alla våra synder blivit förlåtna för Kristi skull. Deras gärningar, böner och ceremonier ger dem en fattig tröst; och med rätta bör de känna sig illa till mods, eftersom de försummar den enda stora frälsning som finns och försöker få förlåtelse utan blod.
Min själ, sitt ner och skåda Guds rättvisa som är bunden att straffa synden; se hur hela detta straff verkställdes på din Herre Jesus, och fall ner i ödmjuk glädje och kyss de dyra fötterna som tillhör honom vars blod har sonat för dig. När man har ett upprört samvete är det till ingen nytta att springa till känslor och bevis för att få tröst: detta är en vana som vi lärt oss i vårt slaveri under Lagen, vårt Egypten. Det enda uppiggande medlet för ett skyldigt samvete är en syn av Jesu lidande på korset. ”Dess liv är blodet”, säger den levitiska lagen, och låt oss så vila tryggt att detta är livet av tro och glädje och all annan helig nåd.
“Åh! Hur ljuvt att se det rinna
Frälsarn’s blod som är så dyrt;
Med gudomlig visshet finna
Han Guds fiendskap avstyrt.”
