“HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss.”
— Jesaja 63:7
Och kan inte du göra detta? Finns det inga nådegärningar som du har upplevt? Även om du känner dig nere just nu, hur skulle du kunna glömma den välsignade stund då Jesus mötte dig och sa “Kom till Mig”? Kan du inte minnas den hänryckande stund, då Han bröt dina bojor, krossade kedjorna mot marken och sa “Jag har kommit för att lossa dina band och befria dig”? Eller om du glömt den första kärleken, visst måste det väl finnas någon dyrbar milstolpe längs livets väg som ännu inte blivit övervuxen av mossa, som du kan läsa en glad minnestext om Hans kärlek till dig på?
Vad, har du aldrig haft en sjukdom lik den du lider av nu, som Han inte botade dig från? Har du aldrig varit fattig förut, och gav Han dig inte vad du behövde? Har du aldrig befunnit dig i en knipa förut, och räddade Han dig inte då? Stig upp, gå till dina erfarenheters flod, och dra upp några vasstrån, och fläta dem till en ark, där din barnatro kan flyta säkert i strömmen. Glöm inte vad din Gud har gjort för dig; slå upp boken med dina minnen och tänk på den gamla tiden.
Kan du inte minnas Misars berg? Har Herren aldrig mött dig vid Hermon? Har du aldrig klättrat upp för Ljuvliga bergen? Har du aldrig fått hjälp i nödens stund? Jo, det vet jag att du har fått. Backa då ett slag till gårdagens utsökta ljuvligheter, och även om allt kanske är mörkt just nu, tänd det förflutnas lampor, så ska de glittra genom mörkret, och du ska lita på Herren tills dagen gryr och skuggorna flyr. “Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet.”
