“Och han blev mycket törstig och ropade till HERREN: ‘Du har genom din tjänare gett denna stora seger, och nu måste jag dö av törst?’”
— Dom 15:18
Simson var törstig och redo att dö. Det var en helt annan svårighet än vad hjälten mött tidigare. Att endast få stilla törsten är inte en så stor sak som att bli befriad från tusentals filistéer! Men när törsten kom över honom kände Simson denna lilla, aktuella svårighet som tyngre än den stora svårighet som han just på ett så speciellt sätt blivit befriad från.
Det är väldigt vanligt för Guds folk, när de har upplevt en stor befrielse, att finna den minsta svårighet vara för mycket för dem. Simson dödar tusen filistéer och lägger dem alla i en hög, och blir sedan svag av brist på lite vatten! Jakob brottades med Gud vid Peniel och övervann självaste Allsmakten, och sedan gick han och “haltade på höften!”
Konstigt nog måste vår styrka försvagas närhelst vi vinner dagen. Simson skröt rätt högt när han sa: “Jag slog tusen män.” Skrythalsen blev snart hes av törst och han begav sig till bönen. Gud har många sätt att ödmjuka Sitt folk på. Kära Guds barn, om du blir svårt nedslagen efter en stor nåd, är du inte ett sällsynt fall. När David bestigit Israels tron sa han: “Jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung.” Du måste förvänta dig att känna dig som svagast när du njuter din största triumf.
Om Gud har åstadkommit de största befrielserna för dig förut, är din nuvarande svårighet endast som Simsons törst, och Herren kommer inte att låta dig bli helt utmattad, eller låta den oomskurnes dotter triumfera över dig. Smärtornas väg är vägen till himlen, men det finns källor med uppfriskande vatten längs hela vägen. Så, trötte broder, muntra upp dig med Simsons ord, och vila tryggt i att Gud kommer befria dig inom kort.
