”Inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo [eller den onde].”
Luk 11:4
Det vi får lära oss att söka eller att undvika genom bönen, bör vi lika mycket sträva efter eller hålla oss undan för i handling. Därför bör vi ivrigt akta oss för frestelse, och försöka vandra så vaksamt på lydnadens väg, att vi aldrig frestar djävulen att fresta oss.
Vi ska inte gå in i buskaget för att leta upp lejonet. Sådant övermod kan komma att stå oss dyrt. Lejonet kan dyka upp framför oss på vägen eller hoppa ut bland buskarna, men vi har inget att göra med att vara på jakt efter honom. Den som får möta honom kommer få en svår strid, även om han vinner i slutändan. Må den som är kristen be om att få bli skonad från detta möte. Vår frälsare, som visste vad frestelse var, uppmanade därför allvarligt sina lärjungar: ”Be att ni inte kommer i frestelse.”
Men oavsett vad vi gör, kommer vi med säkerhet bli frestade; därav bönen ”fräls oss ifrån ondo.” Gud hade en Son som var utan synd; men han har ingen son som aldrig blivit frestad. Den oandliga människan föds till lidande, liksom eldgnistor flyger mot höjden. Och minst lika säkert föds den kristne till frestelse. Vi måste ständigt vara på vår vakt mot Satan, för, likt en tjuv, kommer han när vi minst anar det.
Troende som haft erfarenhet av Satans metoder, vet att det finns vissa tider då han mest sannolikt kommer gå till angrepp, precis som man vid vissa tider kan förvänta sig kalla vindar; och så är den kristne dubbelt på sin vakt inför faran, och faran förhindras då man är beredd på att möta den. Förebyggande är bättre än botemedel: det är bättre att vara så väl utrustad att djävulen inte kommer anfalla dig, än att genomgå stridens faror, även om du kommer ut som segrare.
Be ikväll, för det första att du inte blir frestad, och därefter att, om frestelsen ändå får tillåtelse att komma, du får bli frälst från den onde.
