“Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.”
— Luk 2:20
Vad var det de prisade? De prisade Gud för allt som de hade hört: den mycket glädjande nyheten att en Frälsare blivit dem född. Låt oss härma dem; låt oss också lyfta upp en tacksägelsesång för att vi har hört om Jesus och Hans frälsning.
De prisade också Gud för allt som de hade sett. Där finns den ljuvligaste musik: i det vi har upplevt, i det vi har känt inom oss, i det vi har gjort till vårt eget: ”Vår sång gäller en Konung.” Det räcker inte med att höra om Jesus. Hörseln i sig själv kan stämma harpan, men den levande trons fingrar måste skapa musiken. Om du nu har sett Jesus med trons gudagivna syn, låt då ingen spindelväv sitta kvar mellan harpsträngarna, utan väck ljudligt upp din psaltare och harpa till den suveräna nådens lovprisning.
En sak som de prisade Gud för var överensstämmelsen mellan vad de hört och vad de sett. Lägg märke till den sista meningen: “Som det hade blivit sagt till dem.” Har du inte funnit att evangeliet fått det resultat hos er som Bibeln säger att det ska få? Jesus sa att Han skulle ge dig vila. Har du inte upplevt den ljuvligaste frid i Honom? Han sa att du skulle få glädje och tröst och liv genom att tro på Honom. Har du inte fått allt detta? Är inte Hans vägar ljuvlighetens vägar, och Hans stigar fridens stigar?
Säkerligen kan du säga som drottningen av Saba: “Inte ens hälften hade berättats för mig.” Jag har funnit Kristus vara mer ljuvlig än vad Hans tjänare någonsin sagt att Han var. Jag såg på bilden de målade upp av Honom men detta var blott en kludd jämfört med Honom själv; för Kungen i Hans skönhet överglänser all ljuvlighet man kan föreställa sig. Säkerligen stämmer det vi har “sett” överens, nej, det vida överstiger, det vi har “hört.” Låt oss alltså förhärliga och prisa Gud för en så värdefull och alltillfredsställande Frälsare.
