”När David då frågade HERREN…”
2 Sam 5:23
När David frågade detta hade han just stridit mot filistéerna och vunnit en avgörande seger. Filistéerna drog upp i stora antal, men, genom Guds hjälp hade David med lätthet slagit dem på flykten. Lägg dock märke till, att när de kom en andra gång, gick David inte upp för att strida emot dem utan att först fråga Herren. Han hade segrat en gång, och hade kunnat säga, som många andra, i liknande situationer: ”Jag ska segra än en gång; jag kan ta det lugnt och vara förvissad om, att om jag har segrat en gång, så kommer jag att triumfera åter en gång. Varför skulle jag stanna upp för att söka hjälp från Herren?”
Men så gjorde inte David. Han hade vunnit en strid genom Herrens kraft; han skulle inte försöka sig på en till förrän han försäkrat densamma. Han frågade: ”Ska jag dra upp mot dem?” Han väntade tills han fått tecken från Gud. Lär er av David att inte ta ett steg utan Gud. Om du, som är kristen, vill veta pliktens väg, ha Gud som din kompass; om du vill styra ditt skepp genom de mörka böljorna, sätt rorkulten i den Allsmäktiges hand. Många klippor kan undkommas om vi låter vår Fader ta rodret; många grund och sandrev kan vi undvika om vi överlåter åt hans suveräna vilja att välja och kommendera.
Puritanen sa: ”När en kristen täljer åt sig själv, kommer han med all säkerhet skära sina egna fingrar.” Detta är en stor sanning. En annan gammal teolog har sagt: ”Den som går framför Guds försyns moln, är ute på hal is”, och så är det. Vi måste lägga märke till hur Guds försyn leder oss; och om försynen dröjer, vänta tills försynen kommer.
Han som går före försynen kommer att bli mycket glad att få rusa tillbaka igen. ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra” är Guds löfte till sitt folk. Låt oss därför komma till honom med all vår rådlöshet och säga: ”Herre, vad vill du att jag ska göra?” Lämna inte din kammare denna morgon utan att fråga Herren.
