Spurgeon-andakt: Uppmuntran till förbön

Spurgeon-andakt: Uppmuntran till förbön

“Be för varandra”

Jak 5:16

 

För att uppmuntra dig till att be för andra med ett glatt hjärta, kom ihåg att sådan bön är den ljuvligaste musik i Guds öron, för Kristi bön är ju av denna sort. I all den rökelse som vår Store Överstepräst nu lägger i det gyllene karet, är inte ett enda korn för honom själv.

Hans förbön måste vara den mest godtagbara av alla förböner – och ju mer vår bön är lik Kristi bön, desto ljuvligare är den. Även om de böner vi ber för vår egen skull också tas emot, kommer alltså våra vädjanden å andras vägnar, vara den ljuvligaste offergåva vi kan ge åt Gud, ja, själva fettet i vårt offer, genom Jesu dyrbara förtjänster. Dessa böner bär ju mer av Andens frukt, mer kärlek, mer tro, mer broderlig vänlighet.

Än en gång, kom ihåg att förbönen når mycket långt. Vilka under den har åstadkommit! Guds Ord riktigt dryper av dess underbara gärningar. Troende, du har en star och kraftig maskin i din hand. Använd den väl, använd den ofta, använd den med tro, så kommer du med säkerhet vara en välgörare för dina bröder. När du har Kungens öra, tala till honom för de lidande lemmarna i hans kropp. När du har nåden att nalkas hans tron, och Kungen säger till dig: ”Be, och jag ska ge dig vad du vill”, låt dina böner inte bara vara för dig själv, utan för de många som behöver hans hjälp.

Om du nu alls har någon nåd, men inte är en förebedjare, måste denna nåd vara liten som ett senapskorn. Då har du bara tillräckligt med nåd för att hålla din själ från kvicksanden, men du har inga djupa floder av nåd, annars hade du lastat din lyckliga lastbåt tung med andras behov, och då skulle du från din Herre komma tillbaka med rika välsignelser till dem. Välsignelser, som de kanske inte hade fått om det inte vore för dig.

Må handen glömma bort sitt spel

Min tunga tystna och bli stel

Må hjärtat tappa trummans takt

Om nådens tron ej tas i akt