“Gör som du har lovat.”
— 2 Sam 7:25
Guds löften var aldrig tänkta att kastas undan som skräppapper; de var avsedda att användas. Guds guld är inte en snåljåps pengar, utan myntas för att man ska handla med dem. Ingenting behagar vår Herre mer än att se Hans löften I omlopp; Han älskar att se Sina barn lyfta fram dem till Honom och säga: ”Herre, gör som Du har lovat.” Vi ärar Gud när vi vädjar till Hans löften.
Tror du att Gud blir fattigare av att ge dig de rikedomar Han utlovat? Föreställer du dig att Han blir mindre helig av att ge dig helighet? Tänker du dig att Han blir mindre ren av att tvätta dig från dina synder? Han har sagt: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” Tron tar tag i löftet om förlåtelse, och den tvekar inte ”detta är ett stort löfte, undrar om det är sant?” utan går rätt fram till tronen med det och vädjar: “Herre, här är löftet, ‘Gör som Du har lovat.’”
Vår Herre svarar: “Det skall bli som du vill.” När en kristen fattar tag i ett löfte men inte tar det till Gud, vanärar han Honom; men när han skyndar sig till nådens tron, och ropar: “Herre, jag har ingenting som talar för min sak, förutom detta: ‘Du har lovat,’” då ska hans önskan bli uppfylld. Vår himmelske Bankir gläder Sig åt att lösa ut Sina egna checkar. Låt aldrig löftet rosta. Dra löftesordet ur skidan och använd det med heligt våld.
Tänk inte att Gud blir besvärad av att du är påträngande och påminner Honom om Hans löften. Han älskar att höra själar ropa högt i sin nöd. Det är Honom ett rent nöje att dela ut favörer. Han är mer villig att lyssna än du är villig att fråga. Solen tröttnar inte på att skina och källan tröttnar inte på att flöda. Det ligger i Guds natur att hålla Sina löften; gå därför omedelbart till tronen med “Gör som Du har lovat.”
