“Vi har alltså skyldigheter, bröder…”
Rom 8:12
Som Guds skapade varelser har vi alla skyldigheter gentemot honom: att lyda honom med hela vår kropp, själ och kraft. Efter att vi brutit hans bud, vilket vi alla har, står vi skyldiga inför hans rättvisa, och vi är skyldiga honom en enorm summa, som vi inte kan betala.
Men om den kristne kan det sägas att han inte är skyldig Guds rättvisa någonting, eftersom Kristus har betalat den skuld som hans folk hade; på grund av detta är den troende desto mer skyldig att älska. Jag har skyldigheter till Guds nåd och förlåtande barmhärtighet; men jag står inte skyldig inför hans rättvisa, för han kommer aldrig anklaga mig för en skuld som redan betalats.
Kristus sa: ”Det är fullbordat!” och med detta menade han att all den skuld hans folk hade har blivit för evigt utstruket från minnesboken. Kristus har till det yttersta tillfredsställt gudomlig rättvisa; kontot har reglerats; skuldebrevet har spikats fast på korset; kvittot har givits, och vi är inte längre skyldiga Guds rättvisa någonting. Men sedan, eftersom vi inte är skyldiga vår Herre någonting i detta avseende, blir vi tio gånger mer skyldiga Gud än vi annars borde ha varit.
Du som är kristen, stanna upp och fundera ett tag. Vilken skyldighet du har till Guds suveränitet! Hur mycket du är skyldig hans osjälviska kärlek, för han gav sin egen Son att dö för dig. Tänk på hur mycket du är skyldig hans förlåtande nåd, att han fortfarande älskar dig lika oändligt, även efter tio tusen förolämpningar. Tänk på vad du är skyldig hans makt; hur han har väckt dig från din död i synd; hur han bevarat ditt andliga liv; hur han har hållit dig från att falla; och hur du kunnat fortsätta din vandring, även om tusen fiender stått i din väg. Tänk på vad du är skyldig hans oföränderlighet. Även om du har förändrats ettusen gånger, har han inte förändrats en enda gång.
Du står så djupt i skuld till alla Guds egenskaper som det bara går. Du är skyldig Gud dig själv och allt du har. Frambär dig själv som ett levande offer, det är ju det enda rätta och rimliga sättet att tjäna honom på.
