”Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.”
Jesaja 44:22
Lägg noga märke till liknelsen: våra synder är som ett moln. Som moln är av många former och toner, så är våra överträdelser. Som moln skymmer solens ljus och förmörkar landskapet under sig, så döljer våra synder ljuset från Jahves ansikte, och får oss att sitta i dödsskuggan.
De föds ur jorden och stiger upp från vår naturs sumpiga områden, och när de samlats till fullt mått, hotar de oss med storm och oväder. Men ack, våra synder kommer inte med behagliga små skurar likt molnen, nej, de hotar att översvämma oss med en rasande, fördärvande syndaflod. O ni syndens mörka moln, hur kan det bli fint väder för våra själar så länge ni finns kvar?
Låt vårt glädjefulla öga vila på vad Guds anmärkningsvärda barmhärtighet gjort – ”utplånat”. Gud dyker själv upp på scenen, och i sin gudomliga välvilja uppenbarar han sin nåd istället för att visa sin vrede: på en gång och för evigt tar han verkligen bort skadan, inte genom att blåsa bort molnet, utan genom att utplåna det så att det aldrig mer finns till. Ingen synd kan längre tala emot den rättfärdigade människan. Korsets stora utbyte har för evigt tagit bort hennes överträdelser. På Golgatas bergstopp blev det stordåd, genom vilket alla de utvaldas synder för evigt togs bort, fullständigt och verkningsfullt utfört.
Låt oss gå till handling och lyda det nådefulla budet ”vänd om till mig”. Varför skulle benådade syndare leva på avstånd från sin Gud? Om vi har blivit förlåtna alla våra synder får ingen fruktan för lagen hålla oss borta från att frimodigt gå fram till vår Herre. Låt oss sörja över våra återfall, men låt oss inte bli fast i dem. Låt oss, med all vår kraft, kämpa tappert för att återvända till en så nära gemenskap med Herren som möjligt. O Herre, för oss tillbaka denna kväll!
