“Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.”
— Rom 3:31
När den troende blir adopterad in i Herrens familj upphör hans relation till den gamle Adam och lagen omedelbart; men då är han även under ett nytt välde, och ett nytt förbund. Du som är troende är Guds barn; det är din främsta plikt att lyda din himmelske Fader. En fjäskande ande passar inte dig: du är inte en slav, utan ett barn; och nu, eftersom du är ett älskat barn, kan du ingenting annat än att lyda din Faders vagaste önskan, Hans minsta vink.
Bjuder Han dig att hålla en helig stadga? Det är på din egen risk som du försummar den, för då är du olydig mot din Fader. Befaller Han dig att försöka bli lik Jesus? Är det inte din glädje att göra detta? Säger Jesus: “Var fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”? Det är inte för att lagen befaller det, utan för att din Frälsare föreskriver att du ska sträva efter att vara fullkomlig i helighet. Bjuder Han Sina heliga att älska varandra? Gör det, inte för att lagen säger: “Älska din nästa”, utan för att Jesus säger: “Om ni älskar mig, håll mina bud;” och detta är det bud Han har gett er: “att ni älskar varandra.”
Blir du ombedd att ge åt de fattiga? Gör det, inte för att välgörenhet är en börda som du inte vågar smita ifrån, utan för att Jesus lär: “Ge till den som ber dig.” Säger Ordet: “Älska Gud av hela ditt hjärta”? Se på budordet och svara: “Ah! Budord, Kristus har redan uppfyllt dig – jag behöver alltså inte uppfylla dig för att bli frälst, men jag lyder dig glatt för att Gud är min Fader nu och Han gör anspråk på mig som jag inte ens skulle vilja ifrågasätta.”
Må den helige Ande göra ditt hjärta lydigt Kristi drivande kärlek, så att du kan be: “Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den.” Nåden är helgelsens moder och sköterska, och inte syndens apologet.
