“Vi vill prisa din kärlek högre än vin.”
— Höga Visan 1:4
Jesus låter inte Sitt folk glömma Hans kärlek. Om de glömmer all den kärlek de åtnjutit besöker Han dem med ny kärlek. “Glömmer du Mitt kors?” säger Han, “Jag ska få dig att komma ihåg det; för vid Mitt bord ska Jag visa Mig själv på nytt för dig. Glömmer du vad Jag gjorde för dig i evighetens rådskammare? Jag ska påminna dig om det, för du kommer att behöva en rådgivare, och Jag kommer när du ropar.”
Mödrar låter inte sina barn glömma bort dem. Om pojken åkt till Australien och inte skriver hem, skriver hans mor: “Har John glömt sin mor?” Så får hon tillbaka ett fint brev som visar att den lilla påminnelsen inte var förgäves. Likadant är det med Jesus, Han säger: “Kom ihåg Mig.” Och vi svarar: “Vi vill prisa din kärlek.”
Vi vill prisa Din kärlek och dess makalösa historia. Den är lika gammal som den ära som Du hade hos Fadern innan världen blev till. Vi minns, O Jesus, Din eviga kärlek när Du blev vår Borgensman, och tog oss som Din trolovade. Vi minns kärleken som föreslog att Du skulle offra Dig själv, kärleken som, till tiden var inne, drömde om detta offer, och vi längtar efter den stund som det står om Dig i bokrullen: “Se, jag kommer.”
Vi minns Din kärlek, O Jesus, när den visades för oss i Ditt heliga liv, från Betlehems krubba till Getsemane trädgård. Vi spårar Dig från vaggan till graven—för varje ord och handling som Du gjorde bestod av kärlek—och vi fröjdas i Din kärlek, som döden inte kunde utsläcka; Din kärlek som strålade praktfullt i Din uppståndelse. Vi minns denna brinnande kärlekseld som aldrig låter Dig ta det lugnt förrän Dina utvalda är satta i säkerhet, förrän Sion blir förhärligat, och Jerusalem befäst på hennes eviga grundvalar av ljus och kärlek i himlen.
