”I tron dog alla dessa”.
Hebreerbrevet 11:13
Skåda gravskriften över alla de saliga helgon som somnade in före vår Herres ankomst! Det spelar ingen roll hur de annars dog, om det var av ålder eller genom våld; denna enda punkt, som de alla har gemensamt, är den mest värdiga teckna ned: ”I tron dog alla dessa”. I tron levde de – tron var deras tröst, deras ledsagare, deras motiv och deras stöd; och i samma andliga nåd dog de och avslutade sitt livs sång med den ljuvliga stämma som de så länge hållit på i. De dog inte i förtröstan på köttet, eller sina egna bedrifter; de gick inte bortom den första vägen av mottagande hos Gud, utan höll sig till trons väg, ända till slutet. Tron är lika dyrbar att dö i som att leva i.
Att dö i tron har en tydlig anspelning på det förflutna. De trodde de löften som kommit före dem och var försäkrade om att deras synder utplånats genom Guds barmhärtighet. Att dö i tron har att göra med nutiden. Dessa helgon var förvissade om att de blivit mottagna av Gud, de åtnjöt hans kärleks strålar och vilade i hans trofasthet. Att dö i tron blickar in i framtiden. De somnade in, bejakande att Messias med all säkerhet skulle komma, och att de, när han i de sista dagarna visade sig på jorden, skulle uppstå från sina gravar för att skåda honom. För dem var dödens smärtor endast födslosmärtorna till ett bättre stadie.
Hämta mod, min själ, när du läser denna gravskrift. Genom nåd är ditt lopp ett trons lopp, och din syn uppmuntrar dig sällan. Sådan har också vägen för de ljusaste och bästa varit. Tron var banan som dessa första magnitudens stjärnor rörde sig i omlopp på under hela sin tid då de lyste här: och lycklig är du, att den är din. Se ikväll än en gång till Jesus, din tros upphovsman och fullkomnare, och tacka Honom för att ha gett dig en lika dyr tro som de som nu är i härligheten.
