“Låt mig veta varför du bråkar med mig.”
Job 10:2
Du prövade själ! Kanske gör Herren detta för att utveckla dina gåvor, uveckla god karaktär i dig. En del av dina gåvor skulle aldrig få komma fram om det inte vore för dina prövningar. Vet du inte att din tro aldrig ser så mäktig ut i sommarens värme som i vinterns snö och kyla?
Kärleken är alltför ofta lik en lysmask – den syns inte lysa mycket såvida den inte befinner sig i totalt mörker. Hoppet är självt likt en stjärna – det syns inte i framgångens solsken, men ska uppdagas på motgångarnas mörka natt.
Lidanden är ofta de svarta infattningar som Gud omsluter sina barns fina juveler i, för att få dem att skina desto mer. Det var ju endast en kort stund sedan du på dina bara knän sa: ”Herre, jag är rädd att jag inte har någon tro: låt mig veta att jag har tro.” Var det inte så att du här, kanske omedvetet, bad om prövningar? – för hur kan du egentligen veta vad du har förrän din tro har fått utövas i praktiken? Var så säker. Gud sänder oss ofta prövningar så att våra gåvor kan bli upptäckta, och så att vi kan få bekräftelse på att de finns.
Dessutom är det inte så att de bara upptäcks, helgade prövningar leder till att du växer till i nåden och gåvorna. Gud tar ofta bort våra bekvämligheter och förmåner för att göra oss till bättre kristna. Han tränar sina soldater, inte i lediga och lyxiga tält, utan genom att driva ut dem och vänja dem vid ilmarscher och hård tjänstgöring. Han tvingar dem vada genom forsar, simma genom floder, klättra i berg och vandra många långa mil med tunga ränslar av sorg på sina ryggar.
Nå, är inte detta en god förklaring till att du som kristen genomgår dessa svårigheter? Är det inte så att Herren tar fram dina gåvor och får dem att växa? Är det inte därför som han bråkar med dig?
“Prövningar gör löftet ljuvt;
Prövningar ger bönen nytt liv;
Prövningar för mig till hans fot;
Ta mig till botten, där ska jag bli.”
