“från elfenbenspalats gläder dig strängaspel.”
Psalm 45:8
Och vilka är de som fått förmånen att glädja Frälsaren? Hans församling – hans folk. Men är det möjligt? Han gör oss glada, men hur kan vi göra honom glad? Genom vår kärlek.
Ack! Vi tänker att den är så kall, så svag; och det måste vi också med sorg erkänna att den är, men den är mycket ljuvlig för Kristus. Hör hans eget lovtal till denna kärlek i den gyllene lovsången: ”Hur skön är inte din kärlek, du min syster, min brud! Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin!” Älskande hjärta, se hur han gläds i dig. När du lutar ditt huvud mot hans bröst är det inte bara du som får glädje, utan du ger också honom glädje. När du blickar med kärlek mot hans alldeles underbara ansikte, får du inte bara tröst, utan ger också glädje.
Vår lovsång ger också honom glädje – inte bara sången från läpparna, utan även melodin i hjärtats djupa tacksamhet. Även våra gåvor är väldigt behagfulla för honom; han älskar att se oss lägga vår tid, våra talanger, våra tillgångar, på altaret, inte för hur värdefulla de saker är som vi ger honom, utan för motivet bakom gåvan.
För honom är hans heligas ödmjuka offer mer godtagbara än tusenmängder guld och silver. Helighet är som rökelse och myrra för honom. Förlåt din fiende, så gör du Kristus glad; fördela dina tillgångar till de fattiga, och han fröjdas; var medlet för att frälsa själar, så ger du honom att se frukten av den vedermöda hans själ har utstått; förkunna hans evangelium, så är du en ljuvlig sötma för honom. Gå bland de som inte vet och lyft upp korset, så har du givit honom heder.
Redan nu står det i din makt att krossa alabasterflaskan och hälla glädjens dyrbara olja över hans huvud, som kvinnan gjorde för så länge sedan, vars minne än idag skildras överallt där evangeliet förkunnas. Ska du då vara försagd? Vill du inte parfymera din älskade Herre med myrran, aloen och kassian, i form av ditt hjärtas lovsång? Ja, ni elfenbenspalats, ni kommer att få höra de heligas sånger!
