”De tog Jesus med sig.”
Joh 19:16
Hela kvällen hade han befunnit sig i våndor, han hade tillbringat den tidiga morgonen i Kajfas’palats, han hade fösts från Kajfas till Pilatus, från Pilatus till Herodes och från Herodes tillbaka till Pilatus igen. Han kan alltså inte ha haft mycket styrka kvar, och han tilläts varken att få vederkvickelse eller vila. De var ivriga att få se hans blod, och tog därför ut honom för att dö, lastad med korset. O smärtfyllda procession! Väl må Salems döttrar gråta. Min själ, gråt du med.
Vad lär vi oss här när vi ser vår välsignade Herre ledas fram? Ser vi inte denna sanning som framhölls i skuggform genom syndabocken? Förde inte översteprästen fram syndabocken för att lägga båda sina händer på dess huvud, bekänna folkets synder för att på så sätt lägga dessa synder på bocken, och lyfta dem från folket? Sedan leddes bocken bort av en lämplig man, ut i vildmarken, och så bar den bort folkets synder, så att man inte längre kunde finna dem om man så skulle leta.
Nu ser vi Jesus bli förd inför prästerna och ledarna, som förklarar honom skyldig. Gud själv tillräknar honom våra synder: ”all vår skuld lade HERREN på honom.” ”Han blev gjord till synd i vårt ställe”, och, som en ställföreträdare för vår skuld, bar han vår synd på sina axlar, representerade av korset. Vi ser den store Syndabocken tas bort av rättvisans utsedda tjänare.
Älskade läsare, kan du känna dig försäkrad om att han bar din synd? När du ser korset på hans axlar, ser du att det representera din synd? Det finns ett sätt för dig att veta om han bar din synd eller ej. Har du lagt din hand på hans huvud, bekänt din synd och förtröstat på honom? I så fall ligger din synd inte på dig själv; allt har förts över genom en välsignad tillräkning till Kristus, och han bär den på sina axlar som en last tyngre än korset.
Låt inte bilden försvinna förrän du fröjdats i din egen befrielse och beundrat den älskande Återlösaren på vilken dina missgärningar lades.
