”Jag vill ta mig i akt.”
Psalm 39:2
Medvandrare, säg inte i ditt hjärta ”Jag ska resa dit och dit, och jag ska inte synda”, för risken att synda är aldrig så stor som när du högmodigt tror att du kan lita på dig själv. Vägen är mycket lerig och det är svårt att se vilken väg som inte kommer smutsa ner dina kläder. Vi lever i en värld full av tjära – du måste ofta akta dig om du ska hålla dina händer rena när du hanterar den. Runt varje krök väntar en rövare som vill råna dig på dina juveler. I varje gåva finns en frestelse, i varje lycka finns en snara; och om du till slut når himlen, är det ett den gudomliga nådens mirakel, som helt och hållet ska härledas till din Faders makt.
Var på din vakt. En man som håller i en bomb får se upp så att han inte går nära ett brinnande stearinljus, och du måste också akta dig så att du inte hamnar i frestelse. Även dina vanliga handlingar är vassa redskap; du måste tänka på hur du hanterar dem. Ingenting i den här världen gynnar din kristna fromhet, nej, allt är ute efter att förstöra den. Hur ängsligt bör du inte se upp till Gud, att han måtte bevara dig! Din bön bör vara: ”Håll Du mig stående, då är jag trygg; då kan inget ont hända mig”.
Efter att du bett denna bön, måste du också vaka; bevaka varje tanke, ord och handling, med helig passion. Utsätt er inte i onödig fara – men om ni kallas in i fara och bjuds in i korselden, där pilarna viner från alla håll och kanter – ge er inte in i den utan er sköld. Om djävulen finner dig utan en sådan, blir han ju glad och jublar triumferande. Snart fäller han dig, skadad av hans pilar. Även om du inte kan bli dödad, kan du bli skadad. ”Var nykter och vaksam, mest är du i fara när du tryggast tycks vara.”
Ta dig därför i akt, och vaka i bönen. Ingen människa har farit vilse genom att vara alltför aktsam. Må den helige Ande leda oss på alla våra vägar; så kommer de alltid att behaga Herren.
