Underbara nåd.
Psalm 17:7
När vi ger våra hjärtan med våra allmosor, ger vi väl, men vi blir ofta tvungna att ursäkta våra tillkortakommanden i detta avseende. Samma sak kan däremot inte sägas om vår Mästare och vår Herre. Han ger alltid Sitt goda av hela hjärtats lust. Han sänder oss inte mat som har kallnat eller brutna bitar från Sitt lyxiga bord, istället doppar Han vår matbit i Sitt eget fat och kryddar vår proviant med Sin doftande kärleks kryddor.
När Han lägger de gyllene intygen på Sin nåd i våra händer, låter Han gåvan åtföljas av ett så varmt handtag, att Hans sätt att ge är lika dyrbart som själva gåvan. Han kommer in i våra hus med Sina vänliga ärenden, och beter Sig inte såsom vissa strikta besökare gör i en fattig mans stuga, nej, Han sitter vid vår sida, utan att förakta vår fattigdom eller klandra vår svaghet. Älskade, Han talar med ett sådant leende! Sådana gyllene meningar faller från Hans nådefulla läppar! Sådana tillgivna famntag Han ger oss! Om Han endast hade gett oss småslantar, hade Hans sätt att ge dem gjort dem lika guldmynt; men när Han att det är som att de kostbara allmosorna placeras i en gyllene korg när Han för Sig så trevligt.
Det går inte att tveka på om Hans kärlek är uppriktig, för ett blödande hjärta är inpräglat ovanpå alla Hans välgärningar. Han ger frikostigt utan att förebrå. Inte en antydan om att vi är besvärliga för Honom; inte en kall blick mot Hans fattigpensionärer; istället gläds Han i Sin barmhärtighet och trycker oss mot Sin famn medan Han utger Sitt liv för oss. Det finns en doft i Hans nardusolja som inte kan framställas ur någonting annat än Hans eget hjärta; det finns en sötma i Hans honungskaka som inte hade kunnat vara i den såvida inte Hans själs eget väsens kärlek hade blandats med den.
Åh! den sällsynta gemenskap som en sådan enastående hjärtlighet åstadkommer! Må vi fortsatt smaka och känna dess sällhet!
