På domens dag kommer de att få ta emot den fruktansvärda men rättvisa domen till fördömelse. De ska kastas ut från Guds gynnsamma närvaro, in i helvetet, för att bli rättvist och svårt straffade, för evigt.

 

 

En av de svårare och mest missförstådda lärorna i Bibeln-
-är läran om Helvetet som verkligt, medvetet, evigt straff.
Detta är förståeligt. Vi känner alla människor som inte känner Kristus.
Vänner, familjemedlemmar, grannar och kollegor, som vi inte vill tänka-
-oss ha en framtid i Helvetet.
Människor har känt olust inför Helvetet genom hela historien.
På ytan tycks det inte stämma med att Gud är barmhärtig och kärleksfull.
Ändå är Bibelns lära om Helvetet som evig, medveten plåga oundviklig.
Om Helvetet inte finns, finns det anledning att ifrågasätta Guds kärlek.
Jesus, världens mest kärleksfulle man, talade om Helvetet mer ofta-
-och mer levande än alla andra författare i Bibeln sammanlagt.
Han beskrev det som Gehenna—en soptipp som brann hela tiden.
Eller “mörkret utanför”—där det inte finns ljus, utan bara elände.
I berättelsen om den rike mannen och Lasarus ser vi att Helvetet är en-
-plats för verklig, medveten plåga.
Jesus varnar om Helvetet gång på gång.
Helvetet hjälper oss också att förstå syndens konsekvenser.
Helvetet är utloppet för allt vi syndare har önskat oss: självständighet-
-från Gud. I Helvetet blir man avskuren från Gud och allt som Han är.
I Helvetet finns ingen kärlek, glädje, vänskap eller vila.
Dessa saker finns endast i Guds närvaro.
Viktigast av allt—inte förrän vi förstår Helvetets verklighet-
-kan vi inte förstå korsets innebörd.
Vi kan inte förstå Guds kärlek om vi inte förstår hans vrede.
Guds vrede är ett bestämt, kontrollerat motstånd och hat mot allt-
-som förstör det han älskar.
Guds vrede flödar från hans kärlek till skapelsen, från hans rättvisa.
Han är arg på girighet, själviskhet, orättvisa och ondska, för de förstör.
Gud tolererar ingenting som förstör skapelsen och de han älskar.
Om man säger: “Gud älskar mig och skulle ge allt för mig.”
Är det annat än att säga: “Gud älskar mig och har gett allt för mig!”
Det ena är en känsla av kärlek—det andra en handling av kärlek.
Även om vi kan försöka göra Gud mer kärleksfull genom att tona ner Helvetet-
-eller Guds vrede, resulterar det bara i att vi tonar ner hans kärlek.
Utan Helvetets verklighet kan vi inte se priset Jesus betalade.
Utan ett verkligt betalt pris, finns ingen verklig kärlek, ingen nåd-
-och det finns ingen glädje över vad han gjort.
Om man inte tror på Helvetet får man aldrig veta hur mycket Jesus älskat en.
Jesus upplevde själv Helvetet på korset. Han skildes från Fadern på korset-
-och ropade: “Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Jesus förlorade Guds eviga kärlek och upplevde vånda, söndring-
-och en värre isolering än vi alla hade upplevt i en evighet i Helvetet.
Han tog den isolering och söndring, som vi förtjänade, på sig själv.
Om du inte tror på Helvetet och ser vad Jesus tog för dig-
-får du aldrig veta hur mycket han älskat dig.
Den verkliga frågan är inte hur en kärleksfull Gud kan tillåta ett Helvete.
Utan: Om Jesus upplevde Helvetet för mig, då är han verkligen kärleksfull.
Inte “Varför tillåter Gud Helvetet?” utan “Varför led Gud Helvetet för mig?”
Och det gjorde han faktiskt.

 

Joh 3:16-18, 36

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn…. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

 

Denna fråga och svar är hämtade från evangeliekatekesen.se, där man även hittar alla frågor och en PDF-fil med alla frågor och svar.

För mer information om evangeliekatekesen och vad en katekes är se här.