”Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?”
Luk 23:31
Bland olika tolkningar av denna retoriska fråga, har den här mycket lärdom: ”Om syndarnas oskyldiga ställföreträdare får lida på ett sådant sätt, vad kommer då ske med syndaren själv – det torra trädet – som faller i händerna på en arg Gud?” När Gud såg Jesus i syndarnas ställe, skonade han honom inte; och när han finner de opånyttfödda utan Kristus, kommer han inte att skona dem. O syndare! Jesus fördes bort av sina fiender, och på samma sätt ska också du släpas bort av djävlar, till den plats som står beredd åt dig. Jesus blev övergiven av Gud, och om han, som endast blev tillräknad andras synder, blev övergiven – hur mycket mer ska då inte du bli det?”
”Eloi, Eloi, lema sabaktani?” Vilket hemskt skrik! Och hur kommer ditt rop inte att höras när du säger: ”Gud! Åh Gud! varför har du övergivit mig?” och svaret kommer: ”Du förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar. Därför skall också jag le när olycka drabbar dig, och håna dig när förskräckelse kommer över dig.” Om Gud inte skonade sin egen Son, hur mycket mindre ska han då skona dig? Vilka piskor av brinnande rep ska du få smaka när samvetet slår dig med alla dess fasor?
Ni som är de rikaste, de muntraste, de mest självrättfärdiga bland syndare – ni kommer att stå där när Gud säger: ”Upp, svärd, mot honom som förkastade mig: Slå honom och låt honom känna smärtan för evigt”. Jesus blev bespottad, men vilken skam kommer du som syndare inte att få utstå?
Vi har inte ord nog för att beskriva alla de tunga sorger som drabbade Jesus när han dog för oss, och därför är det omöjligt för oss att säga vilka strömmar, ja vilka hav av bedrövelser som tvunget måste gå över din ande om du dör sådan som du nu är.
Du kan dö så, du kan dö nu. Men vid Kristi lidanden, vid hans sår och hans blod, låt inte vredesdomen komma över dig! Förtrösta på Guds Son, så kommer du aldrig att dö.
