När vi talar om Kristi fullbordade verk på korset fokuserar vi oftast på hans ställföreträdande försoning och uppståndelse från de döda. Dessa är absolut saker som utgör själva kärnan för frälsningsverket, men hur är det med händelsen som inträffade 40 dagar efter det att Jesus kom ut ur graven – himmelsfärden? Hur viktig är denna lära för vår frälsning? Har den några praktiska konsekvenser? Är vi för nonchalanta med att luska ut allt i vad Kristus gjorde?

I Encounters with Jesus: Unexpected Answers to Life’s Biggest Questions (Dutton) hävdar Tim Keller övertygande att himmelsfärden är en avgörande, om än förbisedd, aspekt av Kristi verk. ”Faktum är att den gör enorm skillnad”, skriver Keller. ”När man förstår himmelsfärden rätt ser man att den är en oersättlig och viktig resurs för oss när vi lever i den här världen – en tillgång som ingen annan religion eller filosofi kan erbjuda oss.”

Keller lägger fram två teologiska skäl till att himmelsfärden är nödvändig.

För det första: Jesus, som den unike gudamänniskan – fullt ut människa och fullt ut Gud – skulle ta sin plats som människosläktets nya kung och huvud. Keller Förklarar:

Om Jesus nu bara ville tillbaka till Fadern hade han enkelt kunnat försvinna. Det fanns ju tillfällen då han omedelbart försvann ur människors åsyn, vilket t.ex. skedde för lärjungarna på Emmausvägen. Men vid himmelsfärden stiger Jesus bokstavligen upp bland molnen och försvinner långt uppe i himlarna. Varför gjorde han så? Vi kan bara spekulera men det kan ha varit av samma orsak som vi har kröningar.

För det andra: Vid himmelsfärden övergav Jesus rumtidens begränsningar och gick vidare in i Faderns närvaro. I sin inkarnation var Jesus begränsad till en plats åt gången. Om du ville tala med honom eller relatera till honom var du tvungen att göra detta på denna plats. ”Men vid himmelsfärden”, skriver Keller, ”lämnar Jesus rumtiden och går vidare in i Faderns närvaro. Han är fortfarande mänsklig, fortfarande vår andre Adam … och fortfarande vår Företrädare – men nu har han blivit så förhärligad att allt han gör har kosmiska proportioner … alla tidsrumsbegränsningar går bort.”

Dessutom, tack vare himmelsfärden, ägnar sig nu Jesus åt sin roll som medlare för sitt folk över hela jordklotet.

Himmelsfärden är alltså en livsviktig lära, och den har inte bara en abstrakt innebörd, utan får viktiga konsekvenser för hur vi lever. Keller skissar fram tre livsviktiga konsekvenser som himmelsfärden har för det kristna livet:

1. Den uppstigne Kristus är tillgänglig för kärleksfull kommunikation och gemenskap. Han är överlägset personlig.
2. Den uppstigne Kristus är överlägset mäktig. Som den uppstigne kungen är han enväldig härskare över allt i den skapade ordningen. Keller hävdar: ”Han styr över allt för församlingen och därför kan du möta världen med frid i hjärtat … han sitter vid Guds högra sida som världshistoriens verkställande direktör, som dirigerar allt för församlingens goda. Om du tillhör honom så händer allt som sker för din skull.”
3. Den uppstigne Kristus garanterar att du kan veta att Gud Fader förlåtit, tagit emot och gläds över dig. Han är vår företrädare som konstant vädjar för vår sak. Keller förklarar: “När Bibeln säger att Jesus står som vår företrädare och representant inför universums tron är detta alltså ett uttryck för att han stigit upp och inte bara leviterat. Det spelar ingen roll vad du har varit eller vad du har gjort. Det spelar ingen roll hur bristfällig och dum du är. När Gud Faderns ögon ser på dig, ser de den uppstigne Jesus; när de hör på dig, hör de honom. När Gud ser och lyssnar på dig, ser han och hör oändlig skönhet … Han ser inte Jesus sittande vid högra sidan, utan stående, å sina egna vägnar och för sin egen talan.”

Som den kända trosbekännelsen påmint kristna genom tiderna: ”Uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.” Jesus steg upp och tillbaka till himlen, men kommer en dag att återvända som vår segrande kung.

Det är denna verklighet han talade om med de förbryllade lärjungarna i Joh 14: “Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.” Den kristnes stora och saliga hopp är alltså att återuppstå från de döda och ha evigt liv i det nya Jerusalem, och detta är nära knutet till Kristi första uppstigande. Calvin sammanfattade himmelsfärdens goda nyheter i Institutio Religionis Christianae med sin typiskt mustiga stil:

Herren, genom sin himmelsfärd, har öppnat upp för det inträde till himmelriket som Adam hade stängt igen. För, då han gick in dit i vårt kött, som vore det i vårt namn, innebär det följaktligen … att vi på sätt och vis sitter i den himmelska världen, och inte bara har ett hopp om himlen, utan redan innehar det i vårt [förbunds-] huvud.

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print