För vissa har den kristna läran om helvetet – att det är en plats för evigt, medvetet lidande där Guds fiender straffas – lett till att de inte bara har vänt sina blickar och tankar åt annat håll, utan förnekat läran helt och hållet. ”Det är onekligen så”, säger de, ”att helvetet är en fiktiv konstruktion som används för att förtrycka människor med rädsla; en kärleksfull Gud skulle aldrig tillåta att en sådan plats faktiskt skulle få finnas.” Det finns helt klart en känslomässig kraft i detta argument. Ingen, och absolut ingen kristen, gillar idén om helvetet.

Samtidigt är denna lära inte bara ett draperi vid sidan av den kristna världsbilden, något som saknar relevans för strukturen i själva tron. Inte heller är läran om helvetet en pinsam, onödig, primitiv vårta som vi tror på bara för att vi blir tillsagda att vi måste. Tvärtom – läran om helvetet och dess verklighet ger faktiskt evangeliet större skärpa och gör lättnaden desto större och härligare för oss. Den hjälper oss att förstå hur stor Gud faktiskt är, hur syndiga och eländiga vi faktiskt är och hur outsägligt underbart det är att han visar oss nåd över huvud taget. Dessutom kommer helvetes verklighet – om vi inte skjuter undan den från våra tankar – mer än någonting annat att få oss fokuserade på att proklamera evangeliet för dem som riskerar att tillbringa evigheten där. Med detta i åtanke kommer nu fem bibliska påståenden om helvetet som tillsammans klargör varför helvetet är högst väsentligt för evangeliet.

1. Skriften undervisar att det finns en verklig plats som kallas för helvetet

Jag kommer inte att överarbeta denna punkt. Andra har visat på detta med kristallklar tydlighet. Det räcker att säga att det inte var biskoparna under medeltiden som hittade på läran om helvetet för att skrämma trälarna; de fick läran av apostlarna. Och apostlarna hittade inte på läran för att skrämma hedningarna; de fick den av Jesus. Och Jesus lånade inte läran av zoroastristerna för att skrämma fariséerna; han var Gud så han visste att läran var sann och sa därför det. För övrigt hade helvetets verklighet redan uppenbarats i Gamla testamentet. Så på den mest grundläggande nivån måste vi, om vi bekänner oss själva som kristna och tror att Bibeln är Guds ord, erkänna att Bibeln undervisar om helvetets verklighet. Men det kommer mer.

2. Helvetet visar oss hur avskyvärd vår synd verkligen är

Har du någonsin hört någon argumentera att ingen mänsklig synd förtjänar evig plåga i helvetet? Det är ett intressant argument som avslöjar väldigt mycket om det mänskliga hjärtat. Hur kommer det sig att när människor tänker på helvetet så drar de alltid slutsatsen att det är hos Gud felet ligger, snarare än hos dem själva? Det är tydligt hur den här läran avslöjar våra hjärtan: när vi betänker vår egen synd så är vår initiala benägenhet att förminska den, vi invänder med att den inte är så farlig och att Gud har fel som säger att den förtjänar att straffas. Helvetets verklighet är ett kraftigt argument mot detta självrättfärdiggörande. Icke-kristna kommer alltid att betrakta helvetets fasor som ett åtal mot Gud, men vi kristna som har lärt känna Gud som fullkomligt rättvis och rättfärdig, måste förstå att helvetets fasor i själva verket är ett åtal mot oss. Vi kanske vill förminska vår synd, ursäkta den eller försöka tysta ner våra samveten. Men det faktum att Gud har förklarat att vi förtjänar evig plåga för våra synders skull borde påminna oss om att de inte alls är små. De är oerhört ondskefulla.

3. Helvetet visar oss hur orubbligt och oklanderligt rättvis Gud verkligen är

Genom historien har människor frestats att tänka på Gud som en korrupt domare, en som helt enkelt åsidosätter rättvisans krav därför att han gillar advokaten. ”Vi är alla Guds barn”, lyder argumentet. ”Hur skulle Gud kunna fälla en sådan fasansfull dom över några av sina barn?” Svaret på den frågan är enkelt: Gud är inte en korrupt domare. Han är en rakt igenom rättvis och rättfärdig sådan. Om och om igen tydliggör Bibeln detta. När Gud uppenbarar sig själv för Mose säger han sig vara barmhärtig och nådig, men också att han ”inte låter någon bli ostraffad”. Vilket häpnadsväckande uttalande! Om Gud ska fortsätta att vara Gud så kan han inte bara åsidosätta rättvisan och sopa synden under mattan. Han måste hantera den – bestämt och med fordrande rättvisa. När Gud till sist fäller sin dom kommer inte en enda synd att straffas mer än den förtjänar. Och inte heller kommer en enda att straffas mindre än den förtjänar. Bibeln säger oss att på den dag då Gud dömer sina fiender till helvetet, så kommer hela universum att inse och erkänna att hans beslut är oklanderligt rättvist och rätt. Jesaja 5 visar detta med stor tydlighet: ”Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns.” Det är en grotesk bild, att graven utvidgar sin mun för att svälja Jerusalems invånare. Men det är i detta, förkunnar Jesaja, som “Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig genom rättfärdighet.” På liknande sätt berättar Romarbrevet 9:22–23 att Gud genom helvetets plågor ”ville visa sin vrede och göra sin makt känd … för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl”. Vi kanske inte förstår det till fullo nu, men en dag kommer självaste helvetet att förkunna Guds härlighet. Det kommer – till och med i all sin fasa – tillsammans med psalmisten vittna om att ”Rätt och rättfärdighet är grunden för din tron” (Ps 89:15).

4. Helvetet visar oss hur fasansfullt korset verkligen var och hur stor Guds nåd verkligen är

Romarbrevet 3 berättar för oss att Gud ställde fram Jesus som ett försoningsoffer för att ”visa sin rättfärdighet.” Han gjorde detta ”eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade”. Varför behövde Jesus dö på korset? För att det var det enda sättet för Gud att inte sända varenda en av oss till helvetet. Jesus behövde ta på sig vad vi förtjänade och det betyder att han behövde utstå motsvarigheten till helvetet när han hängde på korset. Det betyder inte att Jesus faktiskt kom till helvetet. Men det betyder att spikarna och törnekronan endast var början av Jesu lidanden. Den sanna höjden av hans lidanden kom när Gud öste ut sin vrede över honom. När mörkret föll var det inte bara så att Gud täckte sin sons lidanden, som vissa har påstått. Det var förbannelsens mörker, Guds vredes mörker. Det var helvetets mörker och i den stunden upplevde Jesus dess fulla raseri – allsmäktig Guds vredes raseri. När du förstår korset på det här sättet, kan du bättre börja förstå hur storartad Guds nåd är mot dig, om du är en kristen.  När Jesus tog på sig uppdraget att återlösa oss innebar det att han överlät sig till att utstå Guds vrede i ditt ställe, att ta det helvete som du förtjänar. Vilken underbar uppvisning av kärlek och barmhärtighet! Ändå kan du endast se och förstå denna kärleksuppvisning klart och tydligt när du förstår, accepterar och bävar inför helvetets fasa.

5. Helvetet får oss att fokusera på att proklamera evangeliet

Om helvetet är på riktigt och om människor verkligen riskerar att tillbringa evigheten där, då finns det ingenting som är så akut och så viktigt som att göra precis det som Jesus sa till sina lärjungar att de skulle göra, innan han steg upp till himlen – att proklamera de goda nyheterna för världen om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus! Jag tycker att John Piper fick till det helt rätt när han i en intervju med The Gospel Coalition sa: ”Om du tror att helvetet finns och att det för dem som inte tror väntar ett ändlöst lidande efter detta liv, då är det väldigt svårt att ge upp evangeliet”.

Det finns allt möjligt gott som kristna kan göra – och dessutom borde göra! Men om helvetet är på riktigt, då är det värt att ha i åtanke – nej, det är absolut nödvändigt att vi har det i åtanke – att det som vi kristna kan göra och som ingen annan i världen någonsin kommer att göra, är att tala om för människor hur de kan få förlåtelse för sina synder, hur de kan slippa att tillbringa evigheten i helvetet.

Slutsats

Läran om helvetet är utan tvivel fruktansvärd. Läran är förfärlig eftersom verkligheten är förfärlig. Men detta faktum är ingen anledning till att vända bort våra blickar och ignorera den. Ännu mindre till att avvisa den. Det finns människor som genom att avvisa eller åtminstone ignorera läran i sin förkunnelse, tror att de gör Gud mer härlig och kärleksfull. Men detta är långt ifrån sanningen! Vad de i själva verket gör är att omedvetet stjäla ära från Frälsaren Jesus Kristus, som om det han frälste oss från var… tja, inte så farligt trots allt.

Istället är det så att den fasansfulla karaktären hos det som vi har räddats ifrån, endast intensifierar härligheten hos det som vi räddats till. Och inte bara det, utan ju klarare vi ser helvetets fasor, desto mer kärlek och tacksamhet känner vi och desto mer vill vi tillbe Honom som utstod helvetet för oss och frälste oss.

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print