Västvärlden upplever just nu någonting som endast kan beskrivas som en moralrevolution. Vårt samhälles moralkod och kollektiva etiska värdering om en viss fråga har genomgått, inte bara små justeringar, utan en fullständig omvälvning. Det som en gång i tiden fördömdes, upphöjs nu, och vägran att upphöja, fördöms.

Vad som gör den aktuella moraliska och sexuella revolutionen så annorlunda från tidigare sådana är att den har en aldrig tidigare skådad fart. Tidigare generationer upplevde moralrevolutioner som pågick i årtionden, t.o.m. århundraden. Den aktuella revolutionen går i warpfart.

När kyrkan går i svaromål till denna revolution måste vi komma ihåg att aktuella diskussioner om sexualitet ställer kyrkan inför en kris som är oreducerbart och ofrånkomligt teologisk. Denna kris kan jämföras med den teologiska kris som gnosticismen ställde den tidiga kyrkan inför, eller som pelagianismen ställde kyrkan inför på Augustinus’ tid. Med andra ord utmanar sexualitetskrisen kyrkans förståelse av evangeliet, synden, frälsningen och helgelsen. De som förespråkar den nya sexualiteten kräver en komplett omskrivning av Skriftens bakomliggande berättelse, en fullständig omfördelning av teologin och en fundamental förändring av hur vi tänker angående församlingens verksamhet.

Finns ’transperson’ i konkordansen?

Att leta efter bibelställen är den första reflexen som konservativa protestanter får när de söker en strategi för teologisk hämtning och omräkning. Denna hermeneutiska reflex faller sig naturligt för evangeliska kristna eftersom vi tror att Bibeln är Guds felfria och ofelbara Ord. Vi förstår, som B. B. Warfield har sagt, att: ”När Skriften talar, talar Gud.” Jag bör göra det klart att denna reflex inte är helt fel, men den är inte helt rätt heller. Den är inte helt fel eftersom vissa bibelställen (d.v.s. stödverser) talar om vissa specifika ämnen på ett direkt och identifierbart sätt.

Men det finns uppenbara begränsningar i denna typ av teologisk metod – vad jag brukar kalla ”konkordansreflexen”. Vad händer när du ger dig i kast med en teologisk fråga som saknar motsvarande ord i konkordansen? Många av de allra viktigaste teologiska frågorna kan inte reduceras till att bara hitta relevanta ord och deras motsvarande verser i en konkordans. Försök slå upp ”transperson” i din konkordans. Eller ”lesbisk”. Eller ”provrörsbefruktning”. De finns i varje fall inte längst bak i min bibel!

Det är inte så att Skriften är otillräcklig. Problemet är inte att Skriften misslyckas utan vårt närmande till Skriften. Konkordansens närmande till teologin skapar en platt bibel utan sammanhang, förbund eller övergripande berättelse – tre hermeneutiska grundpelare som är väsentliga för att förstå Skriften rätt.

Bibelteologi om kroppen

Bibelteologi är absolut oumbärlig för att församlingen ska komma fram till ett lämpligt svar på den aktuella sexualkrisen. Församlingen måste lära sig läsa Skriften enligt dess sammanhang, inneslutet i dess övergripande historia, och gradvis uppenbarad längs förbundsliga linjer. Vi måste lära oss tolka varje teologisk fråga genom Skriftens bakomliggande berättelse om skapelsen, syndafallet, återlösningen och den nya skapelsen. Evangeliska kristna bör, mer specifikt, leta efter en teologi om kroppen som är förankrad i Bibelns eget spännande frälsningsdrama.

Skapelsen

1 Mos 1:26-28 tyder på att Gud skapade människan i sin egen avbild – till skillnad från resten av skapelsen. Detta stycke visar även att Guds syfte för mänskligheten var en kroppslig tillvaro. 1 Mos 2:7 belyser också detta. Gud gör människan av stoft och blåser livsande i henne. Denna process tyder på att vi var en kropp innan vi blev en person. Kroppen visar sig inte vara oväsentlig för vår personlighet. Adam och Eva får befallningen att föröka sig och lägga jorden under sig. Deras kroppar låter dem, genom Guds skapelse och hans suveräna plan, att uppfylla detta uppdrag att bära hans avbild.

Första Mosebokens berättelse tyder även på att kroppen har sina behov. Adam blev hungrig, så Gud gav honom frukt i trädgården. Dessa behov är skapelseordningens sätt att säga att Adam är begränsad, beroende och sprungen ur någonting annat.

Vidare hade Adam ett behov av sällskap så Gud gav honom en fru, Eva. Både Adam och Eva skulle uppfylla mandatet att föröka sig och uppfylla jorden med Guds avbilder genom en korrekt användning av den kroppsliga fortplantningsförmåga de skapats med. Tillsammans med detta kommer den kroppsliga njutning båda upplevde när de två blev ett kött – d.v.s. en kropp.

Första Mosebokens berättelse visar även att genus är del av Guds goda skapelse. Genus är inte bara en social konstruktion som prackas på människor som annars hade kunnat förhandla sig fram till alla möjliga varianter. Första Moseboken lär oss att genus skapats av Gud till vårt goda och hans ära. Genus finns för att mänskligheten ska frodas, och avgörs av Skaparens bestämmelse – precis som han bestämde när, var, och att vi skulle finnas till.

Kort och gott: Gud skapade sin avbild som en kroppslig person. Som kroppsliga får vi gåvan och förvaltarskapet i form av sexualitet, från Gud själv. Vi är konstruerade på ett sätt som vittnar om Guds syften.

Första Moseboken ramar också in hela denna diskussion i ett förbundsperspektiv. Mänsklig fortplantning är inte bara till för att främja släktet. Istället belyser fortplantningen det faktum att Adam och Eva skulle föröka sig och så fylla jorden med Guds härlighet som reflekteras av de som bär hans avbild.

Syndafallet

Syndafallet, den andra rörelsen i frälsningshistorien, förvanskar Guds goda gåva, kroppen. Syndens inträde ger dödlighet åt kroppen. När det gäller sexualitet, omstörtar syndafallet Guds goda planer för sexuell komplettering. Evas önskan är att härska över sin man (1 Mos 3:16). Adams ledarskap blir strängt (3:17-19). Eva kommer föda barn med smärta (3:16).

Berättelserna som följer på detta visar hur avvikande sexuella bruk utvecklas, från polygami till våldtäkt, som Skriften tar upp med förvånande uppriktighet. Första Mosebokens skildringar åtföljs av att lagen ges, som är avsedd att lägga band på avvikande sexuella beteenden. Den reglerar sexualitet och genusuttryck och gör tydliga uttalanden om sexuell moral, transvestism, äktenskap, skilsmässa, och en uppsjö andra kroppsliga och sexuella frågor.

Gamla testamentet kopplar även sexuell synd till avgudadyrkan. Orgiegudstjänster, tempelprostitution och andra horribla förvrängningar av Guds goda gåva, kroppen, ses alla som en del av avgudadyrkan. Paulus gör samma koppling i Romarbrevet 1. De ”bytte ut” den odödlige Gudens ära mot bilder som liknade dödliga människor, fåglar, djur och kräldjur (Rom 1:22). Och när de ”bytt ut sanningen om Gud mot lögnen, och tillbett och tjänat det skapade istället för Skaparen” (Rom 1:25), bytte män och kvinnor ut sina naturliga umgängen med varandra (Rom 1:26-27).

Återlösningen

När det gäller återlösningen är en av de viktigaste aspekterna av vår återlösning att den kom genom en Frälsare med en kropp. ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss” (Joh 1:14; jfr. Fil 2:5-11). Människans frälsning åstadkoms av Guds Son inkarnerad – som förblir inkarnerad för evigt.

Paulus visar på att denna frälsning inte bara innefattar våra själar utan även kropparna. Romarbrevet 6:12 talar om synd som härskar i våra ”dödliga kroppar” – vilket antyder hoppet om framtida kroppslig återlösning. Rom 8:23 visar att en del av vårt eskatologiska hopp är ”våra kroppars förlossning”. Redan nu, i vårt liv av helgelse, blir vi befallda att frambära våra kroppar som ett levande offer för Gud i tillbedjan (Rom 12:2). Vidare beskriver Paulus den friköpta kroppen som den helige Andes tempel (1 Kor 6:19), och helt klart måste vi förstå helgelsen som att den har inverkan på kroppen.

Sexualetik i Nya testamentet, såväl som i Gamla testamentet, reglerar våra uttryck för genus och sexualitet. Porneia, sexuell omoral av varje sort, fördöms kategoriskt av Jesus och apostlarna. På samma sätt visar Paulus tydligt för församlingen i Korinth att sexuell synd – som begås i kroppen (1 Kor 6:18) – framställer församlingen och evangeliet i dålig dager, eftersom de förkunnar för en åskådande värld att evangeliet varit utan effekt (1 Kor 5-6).

Den nya skapelsen

Så kommer vi till slut till den fjärde och sista akten i frälsningsdramat – den nya skapelsen. I 1 Kor 15:42-57 riktar Paulus oss inte bara mot våra egna kroppars uppståndelse i den nya skapelsen utan mot det faktum att Kristi kroppsliga uppståndelse är löftet och styrkan om detta framtida hopp. Vår uppståndelse gör att vi upplever evig ära i kroppen. Denna kropp blir förvandlad, fullbordad fortsättning av vår nutida kroppsliga tillvaro på samma sätt som Jesu kropp är samma kropp som han hade på jorden, fast nu helt förhärligad.

Den nya skapelsen blir inte bara en återställning av lustgården. Den blir bättre än Eden. Som Jean Calvin observerade: I den nya skapelsen får vi känna Gud, inte bara som Skapare, utan som Återlösare – och denna återlösning inkluderar våra kroppar. Vi ska regera med Kristus i kroppslig form, för också han är den kroppslige och härskande kosmiske Herren.

I fråga om vår sexualitet kommer genus finnas i den nya skapelsen, men inte sexakten. Det är inte så att sex blivit annullerat i och med uppståndelsen, snarare uppfylld. Lammets ”eskatologiska bröllopsmåltid” som äktenskapet och sexualiteten pekar mot, kommer till slut. Det finns inte längre något behov att fylla jorden med avbildsbärare som var fallet i 1 Mos 1. Istället blir jorden full av kunskapen om Guds ära som vatten täcker havet.

Bibelteologins oumbärlighet

Sexkrisen har visat att många pastorers teologiska metod har misslyckats. ”Konkordansreflexen” kan helt enkelt inte få till den typ av noggranna teologiska tänkande som behövs i dagens predikstolar. Pastorer och församlingar måste lära sig hur oumbärlig bibelteologin är och läsa Bibeln enligt dess egna interna logik – logiken i en berättelse som går ända från skapelsen till den nya skapelsen.

Den hermeneutiska uppgiften vi står inför är stor, men den är också oumbärlig för ett troget, evangeliskt samtal med kulturen.