Veckans Spurgeon-andakt: Bana väg för Herren

Veckans Spurgeon-andakt: Bana väg för Herren

“En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom.” —Lukas 3:4.

Rösten som ropade i öknen begärde en väg för Herren, att man banade väg, och att man banade väg i öknen. Jag måste lyssna uppmärksamt på Mästarens förkunnelse och ge Honom en väg in i mitt hjärta, som är anlagd av nådefulla handlingar, genom den öken som min natur är. De fyra riktlinjerna i texten måste få min noggranna uppmärksamhet.

Alla dalar skall fyllas. Låga och krypande tankar på Gud måste försvinna; tvivel och förtvivlan måste bort; och själviska och köttsliga begär eller önskningar måste överges. Över dessa djupa dalar måste en härlig gångbro av nåd uppresas.

Alla berg och höjder skall sänkas. All stolt människotillräcklighet och skrytsam självrättfärdighet måste jämnas med marken för att bygga en riksväg för kungarnas Kung. Arroganta, högfärdiga syndare kommer aldrig att få ha gemenskap med Gud. Herren ser till de låga och kommer till de som är förkrossade i anden, men de höga är en styggelse för Honom. Min själ, bönfall den helige Ande att ge dig rätt inställning här.

De krokiga skall rätas. Det vacklande hjärtat måste få en rak stig utmärkt för sig, för vilka val det ska göra för Gud och helgelsens skull. Obeslutsamma människor är främlingar för den sanne Guden. Min själ, var på din vakt så att du är ärlig och håller dig till sanningen i allt, inför den Gud som rannsakar hjärtat.

Ojämn mark ska jämnas. Syndens stötestenar måste avlägsnas, och upproriskhetens tagg och törnen måste ryckas upp med roten. En så storslagen gäst får inte finna söliga vägar och stenig mark när Han kommer för att hedra Sina gynnade med Sitt sällskap. Åh, att Herren denna kväll skulle finna en huvudväg i mitt hjärta, beredd av Hans nåd, så att Han kan göra en triumferande framfart genom min själs yttersta gränsmarker, från början av detta år, ända till dess slut.