“Gud såg ljuset.” – 1 Mosebok 1:4.
Sist observerade vi hur gott ljuset är, och att Herren skilde det från mörkret. Nu observerar vi hur Herren såg ljuset. “Gud såg ljuset” – Han såg på det med belåtenhet, skådade på det med glädje, såg att det “var gott.”
Om Herren har gett dig ljus, käre läsare, tittar Han särskilt uppmärksamt på detta ljus; ljuset är inte bara värdefullt för Honom för att Han själv har gjort det, utan för att det är likt Honom själv, för “Han är ljus.” Det är skönt för den troende att veta att Guds öga på detta sätt omsorgsfullt vakar över Sitt påbörjade, nådefulla verk. Han vänder aldrig blicken från den skatt som Han lagt ner i våra lerkärl.
Ibland kan vi inte se ljuset, men Gud ser alltid ljuset och det är mycket bättre än att vi ser det. Det är bättre att domaren ser min oskuld än att jag själv tror att jag ser den. Det är så skönt att veta att jag tillhör Guds folk – men oavsett om jag vet om det eller inte, är jag i säkerhet så länge Herren vet det. Detta är grunden: “Herren känner de Sina.”
Du kanske suckar och jämrar dig på grund av din inrotade synd, och sörjer över ditt mörker, ändå ser Herren “ljus” i ditt hjärta, för Han har satt det där, och allt dis och dimma i din själ kan inte dölja ditt ljus från Hans nådefulla öga. Du kan ha sjunkit djupt i misströstan, och t.o.m. förtvivlan; men om din själ har någon längtan efter Kristus, och om du söker vila i Hans fullbordade verk, ser Gud “ljuset.” Han inte bara ser det, utan Han bevarar det även i dig. “Jag, HERREN, sköter om den.”
Detta är en värdefull insikt för de som känner sin egen maktlöshet efter att ängsligt ha vaktat och försökt försvara sig själva. Ljuset bevaras alltså genom Hans nåd. Han kommer en dag att låta det övergå till samma prakt som middagsljuset, och till full ära. Ljuset som finns där inne är den eviga dagens gryningsljus.
